Ett tag i början av den här månaden var jag uppe i hundra besökare om dagen. Nu har det gått ner igen till ungefär fyrtio, vilket i och för sig är mer än jag är van vid det också. Undrar om det var jag som blev tråkigare eller vad det var som hände. Nåja, jag är glad ändå. Glad och rosa eftersom jag har spenderat två dagar i den underbara solen i trädgården. Oerhört skönt att ha en inhägnad trädgård, av olika anledningar. Man kan springa runt i bikini och vara ganska skabbig utan att skämmas, man kan ta en tupplur och det blåser mindre. Idag somnade jag på filten igen och vaknade av att jag frös eftersom skuggan sökt sig upp på mina ben. I ren protest sprang jag in och det var nog lika bra det, så att jag slapp bränna mig ännu mer. Förhoppningsvis kan min numera rosatonade hud ta sig samman och blå åtminstone ljusbeige i sommar. Hoppas, hoppas, hoppas. Jag tror bestämt att jag föddes utan pigment, min bror däremot, han blir brun han - orättvist!

Haha, satt och slöläste på Aftonbladet och läste om Björn Gustafssons medverkande i Eurovision Song Contest. Var tvungen att gå in på Youtube och kika och fick mig ett gott skratt. Folk där ute måste ju tro att vi är dumma i huvudet i Sverige! Roligt, så roligt!

Jag tillbringar också denna dag i min trädgård. Jag, Sofia och lillebror har precis spelat bockia eller plastboule som jag brukar kalla det. Jag nyser som en dåre och snorar värre än en, tack vare all växtlighet. Solen skiner = gräset blommar och björkarna likaså. Alltid lika trevligt. Jag har hela huvudet fullt av snor och jag håller på att bli galen. Nu ska jag trots allt lidande söka mig ut i solen för en omgång krocket. Atchoo!

Krossar mina relationer? Förstör det som betyder något för mig?

Jag insåg att igår kväll var första gången på ett tag som jag var riktigt glad. Bara sådär härligt sprudlande utan att det låg något och gnagde i bakhuvudet. Fast egentligen borde gårdagens kväll ha varit en fruktansvärt hemsk sådan, och det blev det väl visserligen också senare. Jag hatar kvällar och jag hatar nätter.

Denna dag har jag spenderat med Sofia. Vi cyklade och bytte Malins shorts och köpte godis och cola. Mums! Sedan skulle vi egentligen åt varsitt håll, men det blev istället så att vi plockade fram en massa gamla leksaker och grejer ur förrådet. Badmintonrack, basketbollar och en rosa cykelkorg som jag satte på minicykeln. Vi plockade också fram en filt och gjorde rygglyft, käkade pizza och tog sjukt många roliga kort.

Nu sitter vi och kollar på The Matrix, typ den bästa filmen ever. Ska strax återgå till den, min godispåse och det bruna guldet. Jag har satt filmen på engelsk text så att jag ska lära mig de repliker jag inte redan kan!

Fan vilken underbar dag det här blev då. Tveksamt om den kunde varit sämre. Vad är det med mig? Ska jag förstöra allt jag bryr mig om, eller vad är mitt problem. Jag önskar att jag kunde stryka hela den här dagen. Och några dagar till.

det känns så meningslöst att plugga nu. andra saker känns viktigare, men det har jag väl redan förstört nu. Jag måste verkligen lära mig att hålla käften.

Vad fan håller jag på med? Är det jag själv som bara raserar allt som finns runt mig? Krossar min egen omgivning? Är jag helt fel ute, har jag gått och blivit galen rent ut sagt? Jag har en sådan där dag där jag hatar mig själv lite igen, och det är inget jag gillar. Känns som om jag går runt och tycker synd om mig själv hela tiden, eller att det i alla fall är så som andra ser det. Men så är det inte.

Imorgon har jag ett prov och en inlämning. Provsidorna har jag läst igenom en gång och jag har 37 frågor kvar att svara på. Jag kan verkligen inte koncentrera mig. Jag läser tio rader sedan börjar jag tänka på annat och ögonen blir fuktiga. Jag vill inte vara så här. Kan jag inte bara få ett ordentligt svar?! Jag tror att det är något fel på mina hormoner eller något, vad som helst kan få mig att vilja gråta, känner mig som världens minsta människa. Jag vill bara stänga in mig någonstans med en kopp te och Nerina Pallot på jättehög volym. På så sätt kan jag inte förstöra för varken mig själv eller någon annan. Just nu fattar jag om folk inte vill vara mina vänner.

När en kommer tillbaka verkar en annan försvinna - vad fan ska jag ta mig till? Vad är det för fel på mig?