Jag fattar ingenting av matten vilket innebär att det kommer skita sig imorrn. Det är i alla fall sista gången på länge jag sitter med panik och gråter över matten. Det kan också vara så att får jag en gudagåva under natten och kommer till insikt. Om  jag kan somna i kväll vill säga, jag har ju inte kunnat göra det tidigare i veckan så varför bryta mönstret när man verkligen måste. När matten väl är avklarad tänkte jag att man kanske skulle kunna få slappna av lite. Men icke, vad trodde jag. En film, en redovisning, en redovisning till, en uppsats, en guidning, ett prov, ett till prov, en till redovisning och så avslutar vi fint med ett nationellt prov. Detta sker på två veckor. Jippe.

Jag har sagt det innan, men den här gången menar jag verkligen det. Jag orkar inte mer. Det här är verkligen min sista chans med matten.

Ja det måste jag väl erkänna att det låter ganska trist. Men icke att det var det! Jag, Ida, fyra andra elever från skolan och två lärare bilade till Strömstad för att filma och dokumentera från konferensen som pågick.

Vädret var fantastiskt, det bjöds på god buffémat och kladdkaka, skolan lämnade vi verkligen hemma. Det var också intressant att ställa lite frågor till människorna som var där. Så vad vi har gjort är att sitta i solen och mysa, filmat och intervjuat, skrivit frågor till intervjuerna och sånt. Dessutom har vi traskat runt med handkameror nästan hela tiden  och filmat lite olika saker. Bland annat blev Ida inbjuden till my Crib, det var precis som på TV.

Nu är det dags att ta tag i dagens mattestudier tror jag. Om en stund i alla fall. Jag känner mig ganska lugn just nu, den här dagens harmoniska tillvaro har smittat av sig på mig. Just nu känner jag ingen direkt stress eller press inför imorgon. Får se dock om det hela inte drabbar mig ikväll, när jag inser att tiden tar slut och jag inte kan något. Äh, nu känner jag att det går som det går!