Varför har jag kommit in i en period där jag hela tiden har nära till att må kasst? Speciellt på kvällarna, när jag ska sova, då kommer det smygandes och hoppar på mig utan förvarning. Det är egentligen ingen fråga, jag vet precis vad det beror på. Jag vet precis varför jag är ledsen. Men jag vet inte hur eller om jag ska säga det. Det känns som om jag försökt, men kommer ingenvart. Jag är på väg att bli bitter igen och jag hatar det.

Är nyss hemkommen från Malin där jag har ätit tårta och kollat på Desperate Housewives. Beach-fet med andra ord! Malin fyller nämligen år idag så vi var där och grattade med presenter och en fin sång! Vi skulle också ha pluggat, jag och Malin, men det blev inte så mycket av det...

Imorgon är vi egentligen lediga från skolan, men jag ska dit och plugga grupparbete med två vänner, inte så lockande, men ibland måste man. Vi har i alla fall gett oss själva en sovmorgon till 11. Alltid något. En fråga som just uppenbarade sig för mig är hurvida jag måste ta med mig datorn imorgon för att färdigställa filmen eller inte. Snälla låt svaret vara nej, för jag orkar inte släpa på den mer...

Nu blir det sömn, eller åtminstone att göra mig iordning för sömn!

På vår baksida, alltså i vår trädgård kan man ligga och mysa när det är soligt ute. Det är skönt att kunna lägga ut lite filtar och plugga, vilket ofta leder till en stunds sömn i värmen. En kopp te och några äpplen på det så är jag nnöjd!

Idag rann två tårar från mina ögon i skolan. Fan vad liten jag kände mig.

Eftersom jag bestämt mig för att käka mindre godis och "sött", åtminstone på vardagarna så vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till när jag blir lite småhungrig eller bara sugen på något här hemma. Vi har sällan nyttiga saker som man kan gå och knapra på, kakor, glass och sånt är det däremot ingen brist på. Nu var äpplena dessutom slut så jag fick rota i kylen och fann en påse champinjoner. Så här sitter jag med en kopp te (söt laktits) och en skål champinjoner. Låter helt sjukt men är ju fruktansvärt gott. Kanske inte tillsammans just, så jag får ta en sak i taget...

Har typ träningsverk i benen efter den korta men mycket ansträngade cykelturen förut. Minicykeln med två växlar är kanske inte andras förstaval i uppförsbackar men mitt är det minsann. Älskar den där cykeln, den säger mig att nu är det sol och snart sommar, nu kan jag cykla runt med vinden i håret, musik i öronen och vara fri och lycklig. Även om jag har en massa andra saker att göra så är det så det känns på den där magiska cykeln. Jag minns specifikt den där turen, den där sommaren, den där backen. Jag var nog lycklig just då...

Kände att det var ett tag sedan någon sån här lite jobbig lista som inte många orkar läsa fick åka upp här, så nu är det dags igen!

Dagens vill ha: Tid så att jag hinner med allt som måste göras
Dagens klädsel: Leggings, sommarklänning
Dagens smink: Foundation, puder, rouge, mascara
Dagens frisyr: Sådär platt som jag hatar
Dagens händelse: En tur med minicykeln
Dagens låt: Damascus - Nerina Pallot <3
Dagens planer: Köpa present till Malin
Dagens saknad: Den där känslan som känns borta
Dagens dummaste: Jag själv och mitt dassiga humör
Dagens sjuka: Det var mindre luft i cykelns däck efter att vi pumpat än innan
Dagens drog: Måste vara te, te,te. Ge mig mer te!
Dagens roligaste: Christine på bussen
Dagens favorit: iPod - so many things to do! 
Dagens köp: Loka likes asia, himalaya highs och "den röda". HÄDNING mor miljön
Dagens godis: grönt te?
Dagens humör: Har varierat oerhört
Dagens ord: vill jag inte skriva här

För att göra inlägget någorlunda vettigt lägger jag in en lugnande låt. Fantastisk när man är stressad, arg, ledsen eller någon annan odefinierbar känsla. Funkar också när man är glad. Alltid Nerina Pallot med andra ord! Otroligt bra, rekommenderar också damascus, idaho och hela albumet Fires.

Jag vet inte vad det är för fel på mig. Antingen så misstolkar jag en massa saker eller så är det något som är fel. Det känns som om en mur byggts upp och jag vet inte vad jag ska göra. Jag vill inte ha muren där, den förstör.

Mitt humör går verkligen upp och ner, det är inte kul alls. Jag är glad men helt plötsligt blir jag jätteledsen, sedan blir jag helt neutral precis som jag är nu. Hungrig bara, men inget annat. Men vem vet hur jag mår om tio minuter? Det är helt sjukt. Det blir ju inte bättre av att jag tar så mycket saker personligt, jag är inne i en period där jag inte kan avgöra om folk är ironiska eller inte när de säger vissa saker. Gaaah, gå över!

Sitter i skolan på historialektion. Det är det ämne som jag är minst intresserad av. Oerhört omotiverande att sitta på en två timmars håltimme för att vänta på detta. Nu sätts veckans film igång om ungdomskultur.  Dessa svartvita filmer har blivit en slags standard på måndagarnas eftermiddagar. Vi pratar om årtalet 1968, vad har ni att säga om 1968?

Det är lockande att sätta igång ett avsnitt simsons eller OC på iPoden, nu när jag kan göra sådana hi-tech grejer, men jag tror inte att det blir av. Jag tror att jag bara sitter kvar här längst bak i hörnet och fortsätter vara lite olycklig.