Idag fick jag provat på ytterligare två recept ur min fina kokbok! Idag stod på bordet bandpasta med svamp & skinka. Till kvällsmat blev det pizza-smörgåsar. Lyckat!!

Idag tog jag mig en tur in till stan och bokrean, precis som det stod på min to-do list. Jag hade kikat lite i reklamerna och kommit fram till att jag skulle köpa bland annat en kokbok som hette Snabb sund mat. I den första affären var den slut så jag fick kuta vidare till nästa - där jag till min stora lycka fann den. Mor hämtade upp mig på vägen från jobbet och bilen på vägen hem kikade jag igenom boken lite grann. När vi kom hem bestämde jag och min bror att vi ville ha räkpaella. Så då bar det av igen för att köpa ingredienser med mamma. Det tog sin lilla stund, men dom lagade lax i affären så jag höll humöret uppe.

Till sist kom vi hem igen och jag började hacka morötter och lök, gurka och tomat. Jag är ingen kock precis. Det enda jag kan tillaga är nudlar, snabbmakaroner och fiskpinnar. I princip. Därför är jag väldigt stolt över att jag klarade av att laga mat till hela familjen. Jag behövde bara lite moraliskt stöd och muntlig hjälp. Men någonstans ska alla börja!

(Bilden längst ner till höger kommer från kokboken. De andra är mina :)

 Imorgon ska lagas bandpasta med svamp och rökt skinka. Då får jag förlita mig på boken och mig själv eftersom mamma kommer att vara på jobbet. En gång i tiden kanske jag lär mig att laga mat ordentligt. Idag klarade jag ju faktiskt det!

Jag och mina listor är igång igen. Detta ska göras, då ska det göras och detta ska undvikas. Idag ska jag städa toalett och handfat, läsa till och med sidan 425 i samhällsboken och åka till bokrean inne i stan. De första punkterna är avprickade "duscha", "fyll i kassaboken". Jag skriver mina listor men är inte alltid lika bra på att följa dem. Några punkter står med för tredje gången nu och vissa stryker jag i efterhand. Måste ta och bli bättre på det dära. Funderar på om jag ska slå mig ner och skriva en lista över vad jag är intresserad av på bokrean...

Detta är visserligen en av mina bättre laster. De andra är jag inte säker på att jag vågar avslöja. De som känner mig vet att jag bland annat är ganska svag för exempelvis kexchoklad... Det dåliga med denna underbara produkt är att man har en tendens att överdosera. Rätt så rejält. Speciellt med tanke på priset. Men den luktar sååå underbart...

Idag gjorde jag och mamma en deal. Jag skulle få den gröna väskan av henne om jag städade huset. Huset innebär nedervåning, övervåning och badrum. Damma och dammsuga. Det var med hög volym på stereon och med hög volym också på mig jag greppade wettexduken. Jag skrålade glatt med i texterna på "Tillbaka till samtiden". Trasan var min microfon och dammsugaren min danspartner. Nej, det sista var en lögn. Hur som helst så höjde jag volymen till alldeles väldigt högt, men sänkte efter en stund av rädsla att grannarna skulle knacka argt på dörren. Mitt i allt fick jag för mig att jag skulle göra lite vadövningar i trappan. Och uppför trappan bar det för att hämta hantlar. Ojojoj. Ack, ack och ve. Vad håller jag på med?

Jag kan fortfarande få ångest över vissa val i mitt liv. Gjorde jag rätt eller fel? Ofta undrar jag om det var äkta eller om jag lät mig luras. Ni förstår inte och det är precis det som är meningen. Just nu skriver jag för mig och för att jag känner att jag behöver. Jag känner mig så bitter och hemsk ibland. Önskar att allting var som det en gång var...

Idag fortsatte jakten på klänningar till visningen och träningen fortskred. Att allt gick som det skulle vore kanske att ta i, men bra gick det i alla fall utan tvekan! På fredag blire ett trevligt genrep med stressfaktor hög. Antar jag i alla fall. Den tid det tar för alla klänningar att snöras... Idag fick jag prova ut alla de klänningar jag skulle ha. Hela det otroliga antalet fyra. Ni anar inte min lycka då jag insåg att jag skulle få prova den gröna på dockan! Den gröna klänningen som jag så många gånger gått förbi och i hemlighet önskat äga, den gröna klänningen som var too good to be true. Men den gröna på dockan var inte too good to be true, jag såg den ligga där i hennes armar och utbrast "Det är ju den gröna från dockan" och mina ögon glittrade. Jag suktar efter den, jag önskar äga den och kanske kommer jag en dag att göra det.

Jag bestämde mig för att byta namn. Jag sökte inspiration hos Kent och fann en del saker. Till sist kom jag fram till "Fem steg bakåt, två steg fram" som på något vis symboliserar min tillvaro just nu. Det känns ofta som om jag trampar vatten och inte kommer framåt. Gör jag det så har jag istället missat något annat. Vem vet, nu när jag funnit inspiration till att byta namn kanske de sker mer ofta, framtiden får utvisa...