Jag hatar "sista-gången-känslan". Sista kvällen jag sitter med skoldatan, sista lektionen jag har i gymnasiet, sista gången jag skriver ett prov. Jag har kommit fram till att en av sanningarna om Em är nog att jag inte alltid är så mycket för förändringar. Trivs jag som det är så vill jag att det ska fortsätta vara så. Jag vill inte sluta skolan, det är ju där jag har varit i tre år nu. Samma underbara vänner, samma bra lärare och samma plats där man känner sig hemma. Samma busslinje från samma plats längs med samma väg till samma mål. Jag vill fortsätta träffa alla mina klassisar varje dag i med och motgång, så att säga.

Men alla förändringar är absolut inte negativa, det kan bara vara väl tråkigt innan man vant sig vid det nya.

Idag var jag på veckans tredje student, men på den första utspringningen någonsin faktiskt. Det var så kul att se! Flakturen verkade också heelt okej, och det var fullt med lastbilar inne i stan. Kunde nästan känna de andra bilarnas frustration ibland, men det får dom ta! Sprang runt i 10cm klackar, vilket kanske inte var det allra bästa. Nu har jag många, stora, goa blåsor på fötterna. Undrar vad jag får ta på mig imorgon, mina rosa flipflop?

På eftermiddagen/kvällen blev det studentbjudning hos min bästaste, kära, älskade Malin! Det var en trevlig tillställning med god mat, god tårta och några vänner.

Imorgon måste jag lämna tillbaka datorn i skolan, och jag vet inte vad jag ska ta mig till. Funderar på att önska mig en bärbar i studentpresent, men jag har inte bestämt mig helt än. En sak jag lärt mig under mina tre gymnasieår är i alla fall att jag då inte klarar mig utan en dator. Haha! Här hemma har vi tre - mammas, pappas och lillebrors. Och så Emmas skoldator. Men inte längre. Hur ska detta gå?! Aktiviteten här i bloggen kanske sjunker lite ett litet tag framöver.