Varför har jag kommit in i en period där jag hela tiden har nära till att må kasst? Speciellt på kvällarna, när jag ska sova, då kommer det smygandes och hoppar på mig utan förvarning. Det är egentligen ingen fråga, jag vet precis vad det beror på. Jag vet precis varför jag är ledsen. Men jag vet inte hur eller om jag ska säga det. Det känns som om jag försökt, men kommer ingenvart. Jag är på väg att bli bitter igen och jag hatar det.

Är nyss hemkommen från Malin där jag har ätit tårta och kollat på Desperate Housewives. Beach-fet med andra ord! Malin fyller nämligen år idag så vi var där och grattade med presenter och en fin sång! Vi skulle också ha pluggat, jag och Malin, men det blev inte så mycket av det...

Imorgon är vi egentligen lediga från skolan, men jag ska dit och plugga grupparbete med två vänner, inte så lockande, men ibland måste man. Vi har i alla fall gett oss själva en sovmorgon till 11. Alltid något. En fråga som just uppenbarade sig för mig är hurvida jag måste ta med mig datorn imorgon för att färdigställa filmen eller inte. Snälla låt svaret vara nej, för jag orkar inte släpa på den mer...

Nu blir det sömn, eller åtminstone att göra mig iordning för sömn!

På vår baksida, alltså i vår trädgård kan man ligga och mysa när det är soligt ute. Det är skönt att kunna lägga ut lite filtar och plugga, vilket ofta leder till en stunds sömn i värmen. En kopp te och några äpplen på det så är jag nnöjd!