Idag är ingen bra dag. Idag är verkligen ingen bra dag. Jag orkar inte alls och det känns som om jag ska börja gråta hela tiden. Slagskepp my ass. Mormoner hit och kvinnans ställning dit. En jävla massa skit. Jag vill ge upp nu.

Idag erkände den så kallade 42-åringen att han fört bort och mördat Engla. En tio-årig flicka som skulle cykla hem till sin mamma från fotbollsplanen. Hur mycket ondska finns det egentligen i vår värld? Ska man behöva vara rädd hela tiden så fort man går ut? Eller det kanske inte räcker, vem vet vem som kan bryta sig in där hemma, eller kanske någon som skjuter genom dörren. Jag läste på aftonbladet att Engla aldrig hade fått cykla hem från fotbollsplanen tidigare, men att hon hade blivit jätteglad nu när hon fick. Fy, kan man någonsin släppa tanken "tänk om hon inte fått..."? Vad hade hänt istället då? Hade mannen tagit någon annan, eller någon annan gång? Eller hade han bara kört vidare. Det finns så många om. Usch, jag kan inte tänka mig hur mamman mår. Eller hur Engla fick uppleva sina sista timmar i livet. Satan, jag mår illa. Vad är det som får folk att göra sådant? Hur kan man tycka att man har rätt att göra så mot någon annan? Vart är våran värld på väg?

Jag funderar på hur jag ska hinna äta innan jag ska gå till Ida. Jag måste gå hemifrån om 25 minuter ungefär och maten är inte klar. Jag tänker icke banga fläskfilé! I och för sig är jag inte så fruktansvärt hungrig just nu eftersom jag suttit och knaprat på mina kakor och druckit min brämhults juice... Men fläskfilé går alltid ner. Och inte ens med måtta. Faten ska tömmas när Emma äter kött, det är så det brukar se ut, haha! Jag har inte orkat sminka mig idag heller, det kändes inte nödvändigt. Hoppas att min hy uppskattar det och slutar jävlas så mycket med mig nu!

Mot all förmodan har jag fått lite av mina studier gjorda idag. Inget är klart men allt är påbörjat. Jag har varit inne och läst om mormoner till arbetet som ska redovisas på fredag. Dock finns inte den faktan som jag skulle behöva. Too bad och ruskigt irriterande.

Nu är det dags för mig att ta tag i mig själv. Jag vet inte vad det är med mig men jag kan inte spendera all min vakna tid liggandes i sängen framför datorn. Jag ska hämta en juice, en banan och en kopp te och sätta mig och plugga. Nu ska jag en gång för alla skriva klart min förbannade artikel så att den blir klar så jag kan lämna in den. Sen behöver jag inte tänka på den mer. Klockan fem ska jag vara hos Ida och plugga slagskepp. Som sagt oerhört tråkigt. Ska kolla med henne om jag kan få bilderna från i fredags, så har jag något att se fram emot i alla fall. Jag ska försöka skriva lite mer på min krönika om bloggar och bloggande också. Framför allt ska jag försöka få den att bli lite vettig. Just nu är det bara ett virrvarr av ord utan någon slags mening. Ska ta och skriva upp en lista på allt jag behöver göra och försöka se till att göra det.

Här sitter jag i morgonmörker i mitt rum. Morgon är det eftersom jag vaknade nyss. Idag fungerade internet direkt och jag slapp logga ut och logga in, starta om och stänga av.

Idag ska jag försöka ägna min dag åt studier, jag har så otroligt mycket som jag måste göra som jag inte gjort. Som sagt är orken under nollan. Men idag ska jag plugga tillsammans med Ida och då kommer jag inte undan! Vi ska göra uppgifterna om slagskepp och jag tror att det kommer behövas en otrolig mängd av valfritt att äta. Elva frågor om slagskepp bara för att vår historielärare vill se att vi kan googla fakta. Känns mycket onödigt. Jag hade hellre lärt mig om något annat från andra världskriget. Vissa saker känns ändå viktigare att lägga så mycket energi på. Men det kanske bara är jag.

Allt jag vill göra är att sitta på mitt rum med stängd dörr och lyssna på Kent. Och det är också allt jag gör. Jag har ingen energi till någonting idag. Jag bara sitter här rätt upp och ner och lyssnar. Om och om igen. Kent är bra att lyssna på, alltid. När jag är ledsen, när jag är glad och allt däremellan. Tillbaka till samtiden går runt, runt, runt här i mitt rum. Mitt rum är mitt fort, här bor jag.

Bakom mig så luktar släckta bränder
Så otäckt långt var jag beredd att gå
I din närhet
Jag skyddar mitt förvuxna dumma hjärta
Jag ser mig aldrig om

Sömnen kommer som en vän tur, retur mot tystnaden
Sömnen kommer som en vän den dömer ingen
Glömmer ingen, öppnar bara famnen

Nu är det dags att ta tag i mig själv. Jag har inte orkat ta mig ut ur mitt rum än idag. Jag är kass. Jag kollar på repriserna av So you think you can dance och i nästa paus ska jag gå ner och käka frukost. Jag planerar toast och te. Fick idén från Krille som hade käkat det och det lät så lockande. Mums ska det bli.

I natt drömde jag att vi pratade. Jag ursäktar synden. Hur som helst fick jag sagt något om vad jag tycker om det här. Och det är ju mer än vad som händer IRL. Så kanske borde jag vara nöjd.

Igår var det väldigt trevligt hemma hos Ida. Singstar fanns där, dock sjöng jag inte så mycket, satt mest och snackade med vännerna. Sedan blev det inte av att jag hängde med ut, jag var alldeles jättetrött. Jag skulle åka hem med Sofia och Per och vi kom fram till att vi faktiskt inte orkade. Så tråkiga var vi. Så jag, Sofia och Malin åkte in till stan, mötte Per och satte oss på McD och åt lite mat istället. Sedan bar det av hemåt. På vägen mötte vi en vän från skolan, det var oväntat och trevligt. Att vi pratade på var nog den enda anledningen till att jag orkade hålla mig vaken, haha. Allt som allt var det en trevlig kväll!