Snart har det gått ett år. Tiden går fort, verkligen fort. Och mycket kan hända på ett år. Jag som alltid glatt mig åt att vi faktiskt kunde vara vänner. Att det faktiskt gick, tvärtemot vad man brukar höra. Men det var väl bäst att ändra på det hela. Varför gå mot strömmen, naee. Men jag får väl vara glad att det i alla fall var bra så länge det varade. Att vi kunde ha trevligt och prata ett tag i alla fall.

Fy satan vad trött jag blir.

Trött. Ledsen. Irriterad. Arg...

Tack vare skolan har jag återupptäckt den gamla pärlan Donkey Kong. Det är ungefär det bästa spelet någonsin. Vi har tre stycken här hemma till vårat super nintendo. Jag älskar Donkey Kong. Min favorit är Dixie, jag vill inte spela med någon annan. Jag och Sofia spelar nu och båda blir oerhört involverade. När jag dör kommer många fula ord ut ur min mun. Ord som inte bör nämnas här. Vi sitter fast på Kannon's klaim. Jag måste ta mig an banan en gång för alla. Nu ska jag sätta dit den jäveln...