Snälla få mig att sluta gråta

Jag orkar inte mer

Jag får inte ens visa att jag bryr mig

Jag kan inte låtsas som ingenting

Om du bara kunde se mig nu, jag önskar att du såg mig nu

Jag har inget sätt att kommunicera

Lämnad åt mig själv med detta

Jag vill inte berätta för någon annan

Det blir på riktigt då

Och jag vill inte visa mig svag

Trots att det är just det jag är.

Du kommer ändå aldrig att se detta.

Detta verkar onekligen vara en ondskans dag. Inga detaljer nämnda. Jag själv vacklar mellan sorgsenhet och otrolig ilska. Jag har svårt att hantera mina känslor idag och vill skrika och gråta om vartannat. Jag känner mig tom, samtidigt som jag rinner över av känslor. Det blir för mycket på en gång just nu. Jag hoppas verkligen att det är nog snart. För alla.

Idag blir nog ingen vidare bra dag. Det har åtminstone inte varit det hitills. Ibland undrar man varför det finns så mycket lidande. Läste tidningen imorse; präster som våldtar barn, ungdomar som rånar 90-åriga kvinnor. Fy, jag får kväljningar. Det händer inte bara i tidningen. Det känns som att allt är tråkigt nu. Men det är väl bara att hoppas att det försvinner snart. Jag hatar känslan av utanförskap och att bli ignorerad. Det förföljer mig.