Jag tror bestämt att jag har gått in i en försenad vinterdepression. Eller i alla fall en vintersorgsenhet. Vad den beror på vet jag inte riktigt, men det drar ner mig alldeles totalt. Jag vill inte vara den tillbakadragna och lessna Emma. Jag vill vara den glada Emma som skrattar. Men så är det inte nu. Och det känns som om det är helt utan anledning. Jag saknar och jag fäller en tår.

Så du tror du har en framtid utan mig

Jag står på en felygplats och väntar på känslan

Det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändrade mitt liv.

Så trött som jag har varit idag, har jag inte varit på länge må jag säga. Jag har absolut ingen energi. De stunder då kroppen är med sover hjärnan totalt, men när hjärnan piggnar till orkar jag inte röra mig. Kanske beror på att jag ställt om mina tider till lov-tider och inte kommit tillbaka in i vardagslunken än. Hur som helst är det ett mycket tröttsamt tillstånd jag befinner mig i. Jag ska försöka sova tidigare ikväll och eftersom jag har sett klart på de OC avsnitt som jag har så kan jag åtminstone inte bli distraherad av dom. Kanske av Scrubs dock. Kanske...