Jag sitter inne och läser på aftonbladets hemsida. Där står det om snöovädret som har kommit hit. Just här hos oss vet jag inte om jag skulle kalla det ett oväder men vem är jag att säga så i och för sig. Hur som helst så står det i en artikel att – Tyvärr är det så att åtta, nio personer kommer att omkomma under påskhelgen. Det är ju jättehemskt. Redan innan påsken är här kan man tala om att så här många människor kommer att ha mist livet om några dagar. Jag blir inte alls sugen på att ge mig ut på vägarna, man blir ju rädd. Usch och fy. Men ska man ut på vägarna får man ta det de lilla lugna och akta sig för halkan. (/Emma 48,5år)

Funderar på att ta mig en kopp te och sova. Misslyckad kväll i alla fall, kan lika gärna sova bort det lilla som är kvar. Hah!

Det snöar och det är minusgrader ute. Jag är jätteglad och precis som jag sagt tidigare så är jag nog den ende. Medan alla har sagt att "nu är det vår" sedan i början av februari typ, så har jag gått runt och sagt "men snön då? Det måste ju snöa". In your face allihopa, se nu, snön är här och jag kunde inte varit lyckligare. Eller jo det kunde jag. Ganska mycket lyckligare faktiskt. Men jag ska inte klaga!

Idag fick vi påsklov. Mitt sista påsklov. (panikångestinförframtidenochåldersnojja) Det var meningen att lovets ankomst skulle "firas" på ett eller annat sätt men så blev det inte. Så nu sitter jag här och känner mig torrare än fnöske. Jag har tagit på mig pyamas, satt upp håret i kvällsfrisyren och satt mig under en filt. Allt i ren protest mot min familj som, precis som vanligt, tycker att "nej men vi ska ju upp så tidigt imorgon, ungefär klockan 9". Jag hade visst glömt att det bara är lillebror som får bli hämtad klockan fem på måndagsmornarna efter lan. Den som sa att de yngre syskonen får större frihet borde få nobelpris i föräldrakunskap.