Idag var det förseningar i buss och spårvagnstrafiken på grund av det rådande vädret. När jag gick av bussen gick jag som vanligt för att ta spårvagnen hem. Det enda problemet var att på en kvart kom det ingen spårvagn. Då ska nämnas att vanligtvis går de var femte minut. Det som då följde var att jag istället gick för att vänta på bussen. Problemet var ju att inte heller den kom. Så jag hittade en finfin utkiksplats där jag kunde se både om bussen eller spårvagnen kom. Helt plötsligt ser jag en spårvagn i fjärran (nja, ungefär) och fick då springa som en dåre. Jag hade hela tiden skräckbilder i huvudet där jag såg mig själv missa spårvagnen. Det kändes som att jag inte kom någonstans alls i snön som var både mjuk och djup. Dessutom hade jag ungefär 10 kilos extra vikt. Men jag hann. Jag kom hem tillslut. Även om mina tår inte har tinat än. Och inte resten av min kropp heller.

Eller ja, vi säger väl så för att jag vill då! De har till och med börjat luftkonditionera våran danssal! Det är gudomligt tro mig. Förra terminen när vi slet som djur var vi nog uppe i 40 grader och lika lite luft som i rymden. Sedan var man totalt utmattad, inte bara av träningen, utan också av syrebristen.Imorrn är det dags igen. För mitt ljus. Min streetdance. Den gör mig lycklig. Imorrn kommer vara en perfekt dag! Först ska jag träffa älsklingen, sedan är det dags för dansen och sist men absolut inte minst är det Desperate Housewives! Oh som jag har längtat. Since forever!

Nu är jag inte alls lika ilsk längre. Jag är inte så bra på det. Rättare sagt jag kan vara jättejätte arg på någon. Men bara så länge jag pratar om personen. Inte när jag pratar med personen i fråga. Det är en omöjlighet för mig. Det har jag precis bevisat för mig själv. Ännu en gång.Dagens lugn Nerina Pallot - Damascus

Det är inte sant hur kallt det kan bli i en busskur på en halvtimme. Det är ju inte ens minusgrader ute. Men med hål i skorna och rumpan på en kall bänk är det inte mycket som håller sig varmt. Man tycker ju att med den ilskan som då fanns i min kropp borde jag nästan vara varm. Men så var icke fallet. Att det man väntar på i kylan aldrig händer gör en inte varmare heller, det ska ni veta. Jag var till och med så arg att jag blev alldeles förblindad och gick på fel buss. Dum-Emma!Nu när jag äntligen kom hem börjar upptiningen av mina fötter. Och så börjar skrivandet igen. För jag får ju fortsatta skriva trots att jag får göra det själv. Och så en sista sak. Tröstätning för hela slanten blire nu. 200 grams underbara marabou har man ju. Och jag är inte den som bantar jag.

Årets första Parlamentet har gått av stapeln. I röda laget satt mina favoriter Magnus Betnér och Johan Glans.Pia är ju ungefär som Pippi Långstrump. Knasigt hår, lever i en fantasivärld och umgås med en apa! Dessutom lyfter ju Pippi en häst och Pia ser ut som en häst som lyft sig!

Louise hon är vis hon! Hon vet vad vad man behöver när man sitter fast ensam med en fyra sidors uppsats. När jag som mest behövde det kom hon som en gudinna och skänkte mig frid. Hon förgyllde min söndagkväll med 400 gram härlig choklad. Muums. Så nu sitter jag har och knaprar mina m&m's, lyssnar på min Sophia och väntar på att Parlamentet ska börja. Paniken över skolarbetet har nästan släppt nu. Underbara godis!

Dagens låt är definitivt Nerina Pallots Sophia. Den är det enda som kan lugna ner mitt destruktiva sinne just nu. Kan inlyssnas på Myspace

Idag var jag och min familj på Media Markt för att köpa TV till lillebror. Väl där köpte vi också en del saker till mig.
- Handsfree, äntligen har jag fått en ny handsfree! Nu kan jag lyssna på musik utan att missa mina samtal! Nu kan jag lyssna på musik utan att ha händerna i fickorna och ramla och slå sönder mina byxor!
- Kameraväska, äntligen har jag fått en kameraväska som passar till min slimmade lilla kamera. Med den gamla väskan blev kameran twice sin size. Väskan är dessutom uppiggande röd med fjärilar på :D
- Telefon, äntligen har jag fått en ny telefon och äntligen hänger den vid platsen där min säng står nu och inte där den stod för ett halvår sedan. Nu kan jag ligga och prata hela nätterna igen, utan en bärbar telefon. Jippie!

Här i bor min kamera numera :)