Den här låten sparkade igång mig imorse. Eller ja, nyss.

Guru Josh Project - Infinity 2008

När jag kommer till jobbet vid halv ett för att jobba kväll säger jag god morgon. Och alla tittar konstigt på mig. Men det bara blir så, det är ju morgon för mig vad klockan är eftersom jag ganska nyss gått upp. Nog om det.

Trots segheten i att jobba sent finns det en del positiva saker med det. Exempelvis att man kan ta det lugnt på morgonen (som nu när jag sitter i sängen med en ansiktsmask) och man får sova (mer än sex timmar). Frukosten blir framför tvn med förhoppningsvis andra halvan av det Ugly Betty avsnittet jag inte hann se klart igår morse.

Nej, dags nu att återvända till ansiktsmasken som suttit där 10-15 minuter nu!

Jag vill ut med min kamera och föreviga världen. Jag vill ta kort på allt som rör sig och allt som står still. Levande eller dött. Allt. Jag vill. Önskar att jag kunde ta med mig den överallt, men steg ett för att den drömmen skall bli sann är i alla fall att skaffa en kameraväska i någorlunda vettig storlek. Sedan skulle jag förmodligen inte ha med mig D60 överallt ändå, men man kan ju få drömma. I helgen har jag inga planer, får nog ta mig en fotoutflykt då. Hösten är ju rätt färgglad så länge himlen inte är svart och regnet öser ner...

Varsågod Louise, detta svammel är tillägnat dig, inte en utförlig rapport kanske, men en liten text att fördriva tiden med!

Nu är jag bra mycket piggare än igår. Förmodligen kommer jag gäspa en eller annan gång under dagen, men jag kan inte minnas då det senast gick en dag utan att jag gäspade... Tio timmar sömn blev det inatt, åh så underbart!

Snart är det dags för mig att äta frukost, risifrutti, äpple och macka planerar jag. Kanske dags att ta upp te traditionen här hemma igen också. Blir ju en del te på jobbet numera, men desto mindre hemma. Om jag får tid till det tänker jag gå via stan och köpa mig en vanilla latte på vägen till jobbet. Det hade vart ett bra sätt att börja dagen på. En foundation hade inte heller varit fel att hinna köpa, eftersom den jag har nu har gett upp helt och hållet. Annars får det bli en annan dag! Ciao!

Första gången jag såg det här avsnittet fick det mig att vilja sluta se OC. Nu får det mig att vilja fälla en tår. Kanske blev jag faktiskt på riktigt så känslosam att jag gjorde det, det är en hemlighet ni aldrig får veta. Nu vill jag börja kolla på OC igen, från början. På en gång. Men jag får sansa mig i alla fall tills imorgon, för nu ska jag stå vid mitt ord och lägga mig! Men suget är starkt efter familjen Cohen nu...

Just nu är jag så trött att jag knappt vet om jag är vaken eller inte. Förstår inte vad det beror på, för så illa har jag inte sovit på sistone. Det har i alla fall blivit mer sömn denna veckan än förra, men jag är så mycket tröttare nu. Bra av den anledningen i alla fall att jag jobbar sent imorgon. Sovmorgon till tio utan stress. Då kan jag humma runt här hemma och inte känna att jag har bråttom. Underbart är det. Kanske blir det en vanilla latte på morgonen innan jobbet, det hade vart fint. Men det får jag se imorgon. Nu skall jag göra mig i ordning för att gå och lägga mig och få ett par timmars välbehövlig sömn!

En gammal goding som jag upptäckte precis när jag höll på att somna igår. Ipoden i öronen och så dök denna upp. Fint är det!

Är det något som är privat förutom en del tankar man vill ha för sig själv, så är det väl ändå platsen där man ibland skriver ner dessa tankar. Här är min bok. Eller dagbok. Eller vad man ska kalla det. Mina tankar. Var dock ett tag sedan jag skrev nu, kanske dags snart igen...