Vårat bredband är väldigt opålitligt. Det har det varit i princip hela året. I omgångar givetvis, men mer eller mindre. Ibland har det fungerat upp i sådana enorma hastigheter som exempelvis 2mbit. Och det är ju alldeles underbart med tanke på att vi har 24. Så nu när allt jag begärde var att få göra min How I met your mother trivia på facebook och uppkopplingen hängde sig varenda gång jag klickade på någonting så fick jag nog. Jag orkar inte med fler "sidan kan inte visas". Tänkte att något fel måste det ju vara på bredbandet, det kan inte vara så att allt fel ligger hos oss. Det är en dator uppkopplad här hemma nu och den är uppkopplad via sladd. Inte trådlöst ens. Det tog mig en kvart att komma in på glocalnets hemsida. Det tog mig så lång tid, så många "sidan kan inte visas" att jag inte hann ringa innan supporten stängde. Jag orkar inte med detta mer. Det är oerhört tröttsamt...

Mögel. Så som många känner för spindlar känner jag för mögel. Det är min fobi. En spindel kan springa i mitt tak eller sitta utanför min dörr hur mycket den vill, men hittar jag en möglig tomat i kylen vänder jag och går. Den får någon annan ta hand om. Luden, grön och äcklig. Jag ryser vid bara tanken.

På min student fick jag en fetbladig växt, en sån där som knappt behöver något vatten för att överleva. Här om dagen såg jag att det verkade lite hängig, men tänkte inte mer på det. Idag tittade jag närmare på den och tror ni inte att bladen i mitten av denna växt är halvskumpna, mjuka och täckta av ett fint lager vitt ludd. Mögelludd. Egentligen vill jag bara gå ut i köket och be pappa ta hand om det. Men det gjorde jag inte. Istället gjorde jag mitt bästa för att rädda det som var kvar av växten min. Det innebar att jag först fick ta loss mögelbladen, sedan lägga dom i handen. Äckligt var det. Men nästa gång jag ser den där gröna, ludna tomaten i kylen kanske jag klarar av att slänga den själv.

Nu har jag visserligen varit vaken en stund. Så denna helgen sov jag inte likt den förra till klockan ett då jag blev väckt av ett samtal. Ojojoj, inte många gånger har det hänt att jag sovit så länge. Inte vill jag heller tänka på hur länge jag hade sovit om Malin inte ringt...

Idag blir det nog en liten promenad med far, bror och d60 för att söka höstmotiv att föreviga. Dock är vädret inte nära lika bra som igår då solen sken och det var så där höstklart. Kallt och rent på något sätt, men ändå med solvärme. Men först krävs det att jag faktiskt tar och stiger upp ur sängen. Äter frukost. Duschar. Ser på OC. Ja, jag måste se på OC igen. Härligt, för nu har jag alla fyra säsongerna framför mig igen. Så mycket drama, så mycket sorg. Intriger. Fights. I can't wait. Cohens - here I come!