Äntligen rast! Även om jag trivs bra på mtt jobb nu när jag kommit in i det ordentligt så är det inte så himla kul att jobba kväll. Komma hit när resten av jobbarkompisarna går på lunch och gå på lunch när de andra går hem. Nu är det två timmar kvar och jag sitter med jätteont i magen. Vet inte vad det kom från eller varför jag straffas med denna smärta men kul är det i alla fall inte. Just nu vill jag bara krypa ner i min varma säng och titta på OC eller läsa en god bok. Ps I love you är det jag läser nu och jag rekommenderar den varmt. Dags nu att försöka kurera magen med min kopp te!

Idag var det att åka och bowla och käka mat efter jobbet. Bowlingen gick över förväntan för mig. Verkligen. Jag vet inte vad det var som hände men något alldeles sjukt var det i alla fall. 143 fick jag på en serie och det var inte fy skam. Sedan serverades oxfilé och chokladmousse till efterrätt. Smakade prima tyckte jag som var mätt och belåten.

Nu är jag hemkommen sedan någon timme och det är dags att förbereda för att krypa ner i sängen. Dock blir det att jobba sent imorgon vilket ju innebär ett rätt go sovmorgon imorrn. Detta var givetvis kod för - ikväll blir det OC! Vad annars?! Dags nu att borsta tanden och tvätta ansiktet mitt!

Ännu en dag med tjugo minuter från det att man kommer hem från jobbet tills man behöver gå iväg till dansen igen. Idag fanns ingen mat hemma så det får räcka att stoppa i sig ett äpple på vägen som det ser ut nu. Tur att jag har ätit ordentligt på jobbet även om det var ett par timmar sedan nu. Det är nog inte så bra detta... Men får stoppa något i magen när jag kommer hem istället! Dags för mig nu att rusa! Ska försöka hitta någon vettig bild för tisdagstemat sedan också, tid! Får nog ta och skicka iväg ett sånt där sms som gör att man får plats för 100 bilder till i bloggen snart. Eller nu eftersom jag laddat upp 100 av 100 inte lyckas radera de jag har på ett bra sätt, det är lite kämpigt! Hörs!

Jag hoppas och antar att ni har upplevt den där känslan som man ibland drabbas av, då man känner att man verkligen lever. När man har ett sånt där härligt moment, vad som helst. Att man skrattar tills man gråter, man är på konserten som man väntat så länge på, eller som idag, när man bara går ute. I de fallen ofta med musik. Idag var det Titiyo som gav mig den känslan. På väg hem, höstmörk fastän klockan inte är så mycket egentligen. En vind som blåser runt löven på marken och så att håret flyger åt alla håll. Det är en skön känsla.

Idag blev det en promenad med Malin b, hennes familj och doggie. Givetvis hade jag d60 med och det blev en del bilder. Har inte laddat över dem till datorn är så jag har ingen koll på om något blev bra, men en eller annan får man väl hoppas på. Solen sken och det var så där härligt höstigt. Klart. Inte så där höstrusk med regn och blåst. Inte idag.

Har kommit igång lite grann med mitt OC tittande nu igen. Fint är vad det är. Håller fast vid att de tidigare avsnitten är de bästa, blir lite väl mycket intriger sedan. Men det är bra skit ändå! Strax är det dags att kolla på film med Malin b. Hairspray står på schemat. Dags för den igen, det var alldeles för länge sedan nu!

Vårat bredband är väldigt opålitligt. Det har det varit i princip hela året. I omgångar givetvis, men mer eller mindre. Ibland har det fungerat upp i sådana enorma hastigheter som exempelvis 2mbit. Och det är ju alldeles underbart med tanke på att vi har 24. Så nu när allt jag begärde var att få göra min How I met your mother trivia på facebook och uppkopplingen hängde sig varenda gång jag klickade på någonting så fick jag nog. Jag orkar inte med fler "sidan kan inte visas". Tänkte att något fel måste det ju vara på bredbandet, det kan inte vara så att allt fel ligger hos oss. Det är en dator uppkopplad här hemma nu och den är uppkopplad via sladd. Inte trådlöst ens. Det tog mig en kvart att komma in på glocalnets hemsida. Det tog mig så lång tid, så många "sidan kan inte visas" att jag inte hann ringa innan supporten stängde. Jag orkar inte med detta mer. Det är oerhört tröttsamt...

Mögel. Så som många känner för spindlar känner jag för mögel. Det är min fobi. En spindel kan springa i mitt tak eller sitta utanför min dörr hur mycket den vill, men hittar jag en möglig tomat i kylen vänder jag och går. Den får någon annan ta hand om. Luden, grön och äcklig. Jag ryser vid bara tanken.

På min student fick jag en fetbladig växt, en sån där som knappt behöver något vatten för att överleva. Här om dagen såg jag att det verkade lite hängig, men tänkte inte mer på det. Idag tittade jag närmare på den och tror ni inte att bladen i mitten av denna växt är halvskumpna, mjuka och täckta av ett fint lager vitt ludd. Mögelludd. Egentligen vill jag bara gå ut i köket och be pappa ta hand om det. Men det gjorde jag inte. Istället gjorde jag mitt bästa för att rädda det som var kvar av växten min. Det innebar att jag först fick ta loss mögelbladen, sedan lägga dom i handen. Äckligt var det. Men nästa gång jag ser den där gröna, ludna tomaten i kylen kanske jag klarar av att slänga den själv.

Nu har jag visserligen varit vaken en stund. Så denna helgen sov jag inte likt den förra till klockan ett då jag blev väckt av ett samtal. Ojojoj, inte många gånger har det hänt att jag sovit så länge. Inte vill jag heller tänka på hur länge jag hade sovit om Malin inte ringt...

Idag blir det nog en liten promenad med far, bror och d60 för att söka höstmotiv att föreviga. Dock är vädret inte nära lika bra som igår då solen sken och det var så där höstklart. Kallt och rent på något sätt, men ändå med solvärme. Men först krävs det att jag faktiskt tar och stiger upp ur sängen. Äter frukost. Duschar. Ser på OC. Ja, jag måste se på OC igen. Härligt, för nu har jag alla fyra säsongerna framför mig igen. Så mycket drama, så mycket sorg. Intriger. Fights. I can't wait. Cohens - here I come!