Jag hoppas och antar att ni har upplevt den där känslan som man ibland drabbas av, då man känner att man verkligen lever. När man har ett sånt där härligt moment, vad som helst. Att man skrattar tills man gråter, man är på konserten som man väntat så länge på, eller som idag, när man bara går ute. I de fallen ofta med musik. Idag var det Titiyo som gav mig den känslan. På väg hem, höstmörk fastän klockan inte är så mycket egentligen. En vind som blåser runt löven på marken och så att håret flyger åt alla håll. Det är en skön känsla.