Bestämde mig precis för att publicera mina favorit citat ur Jonas Gardells böcker! Dom är fantastiska!

"Men å andra sidan måste det synas på mig ibland att allt inte är som det ska. Jag önskar att någon någongång inte litade på mig när jag säger att jag mår bra utan frågar varför jag mår dåligt. Jag vågar inte säga det själv. Är jag för feg för att skrika? Vad är det jag är rädd för? Kanske skulle de inte bry sig? Jo, natyrligtvis skulle de bry sig.Men kanske skulle de vara så upptagna av sitt att de inte hade tid? Och de måste ju faktiskt få hålla på med sitt."

Han är fantastisk. Jag önskar verkligen att jag kunde skriva som honom. Hans personskildringar är av en annan värld. Beskrivna på ett så tragiskt och nästan dött sätt, men samtidigt så fängslande och humoristiskt. Kärlek <3 !

Ibland känns det som om ingen känner mig. Som att ingen vet vad jag tänker och tycker, känner och vill. Å andra sidan vill jag inte vara en sån som flashar sina känslor och innersta tankar heller. Ibland vet jag inte vart jag ska göra av mig själv. Jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv. Med mina dagar, med min fritid. En vill att jag ska göra en sak och en annan vill att jag ska göra något annat. Jag måste träffa honom och henne, men inte honom för det får jag inte! Jag måste göra läxan och bädda sängen. Vara snäll, söt och glad. Hänga med massan och förstå vad alla pratar om. Det finns alldeles för lite tid. Som jag har läst i någon av mina böcker av Jonas Gardell. Det är bara några somrar och några höstar, några vintrar och några vårar. Vad gör jag egentligen av all tid? Slösar jag bort den?

Fick mig en glad överraskning när jag kom hem och tittade i brevlådan! Där låg en färgglad och inspirerande Cosmopolitan. De är de små sakerna som gör det!

Blir galen av att gömma alla mina känslor. Snart spricker jag. Jag vill försvinna en stund. Går det? Tillåter du det? Jag frågar för annars blir du sur. Vem får jag lov att prata med?

Jag måste erkänna att ibland önskar jag bara att jag var kille. Jag kan ju inte säga något säkert med ofta verkar det bara lättare. På många sätt. Men jag kan ju inte veta säkert eftersom jag aldrig varit kille. Tro det eller ej. Tänkte på detta när vi i skolan på en lektion disskuterade "Betyder orden samma för män och kvinnor?" Där märkte vi att de inte gör det. Om en man är envis kallas han "viljestark" om en kvinna säger man istället "tjatig". Detta stämmer säkert inte i alla fall, men man måste medge att det ibland gör det. När vi sedan skulle dramatisera situationer där det tydligt framgick vilka som var män och vilka som var kvinnor blev alla tjejer representerade med ett hysteriskt fnitter, kindpussar och en IQ bimbo. Jag identifierar mig verkligen inte med den sortens ideal, och det är jag glad för.Tjejers kommunikation och tankesätt är så invecklat. Jag avskyr då jag kommer på mig själv med att sitta och sura för någonting och fortfarande låtsas som ingenting. Jag vet ju redan att ingen kommer förstå vad det är, men när de sedan inte gör det blir jag nästan ännu surare. Människor är inte tankeläsare, och tur är väl det...Det här inlägget blev inte alls som jag ville!

Haha, idag har min blogg slagit besöksrekord med hela 26 besökare, this far. Haha.

Ibland måste man få klaga och idag är en sådan dag!Igår på gympan hade vi styrketräning och svag som jag är tog min energi och styrka slut efter ungefär femton minuter av lektionen. Efteråt kunde jag knappt stödja på benen, de bara skakade. Kul känsla det där! Senare på kvällen hade jag dessutom dansträning, något som blev lidande av mitt fortfarande utmattade sinne.Jag kan ju säga att benen inte har varit min favoritkroppsdel idag. Speciellt inte i alla de trappor man får springa upp och ner för i skolan. Idag har jag varit stelare än vilken 80 åring som helst. Trodde inte att det var möjligt att jag kunde känna mig ännu klumpigare än jag brukar, men nu har motsatsen bevisats!Jag får se det positivt och tänka att efter den här dagen kommer jag ha världens tightaste och mest vältränade ben! Nästan i alla fall...

Det finns ställen man fastnar för. Ställen man tycker extra mycket om. Platser man åker tillbaka till och trivs på. Öland är min plats! Mitt sagoland! All min kärlek går till den ön! Öland är en plats för sig själv, om det regnar i hela landet skiner solen ändå på Öland! Har under hela min uppväxt varit på Öland och campat på sommaren tillsammans med min familj. En gång har det varit dåligt väder. En! För mig finns inget bättre ställe än våran stamcamping. En egen liten sandstrand, lekplatser, hoppkudde och lotterier. Man blir som ett barn igen. Och det finns ingen mer berfiande känsla än att få känna sig som ett obekymrat barn.Dagarna på Öland tillbringar man på standen, vid campingköket, inne i Borgholm eller inne på Tempo. Det finns väldigt många outlets på Öland. Bra outlets till och med! Kvällarna på Öland tillbringar man iklädd en filt spelandes kort. Sedan vaknar man till ännu en dag utan stress eller tidsuppfattning. Jag kan min del av Öland utan och innan och det finns ingen annan känsla än kärlek!Platser jag tillbringar mycket tid på under en kort period fäster sig snabbt i mitt hjärta. Det blir så koncentrerat. Jag får positiva minnen och jag vill bara tillbaka. Tyvärr är det svårare att återvända till vissa ställen än andra.I somras var jag tillsammans med min familj på Gran Canaria i två veckor, och där kan man tala om att fästa sig. Tillbringa två veckor dygnet runt på ett sådant ställe. Värmen, maten, avslappningen. Ett otroligt skönt tillstånd i ens liv. Jag, som barn, behövde ju knappt tänka på någonting på hela tiden. Om det var något som var jobbigt hemma behövde man inte tänka på det, eftersom man inte hade någon kontakt. Det kanske låter brutalt, men det var skönt att kunna stänga av ett litet tag. Skönt att kunna känna sig onåbar men fortfarande ha möjligheten att nå personer. Skönt att byta omgivning. Skönt att få vara för sig själv. Skönt att kunna ligga på en solstol och slumra till. Något man inte så ofta kan vara med om på samma sätt i det här landet. Tyvärr har min familj kommit på att vi nog inte kommer kunna åka på liknande resor igen. Det blir ju lite dyrare än man önskar. Men jag är glad att jag kan drömma mig tillbaka! Det kan jag leva länge på. Det går att återvända till platser bara man vårdar sina minnen och tänker på dom då och då!