Det är nog mer eller mindre sant i många fall. Jag märker så tydliga skillnader på mig själv på hösten och våran/sommaren. Fråga de som träffar mig tidigt på morgonen, då är det irritation och spydigheter som gäller från min sida. Jag kan inte hjälpa det. Jag kommer inte upp på morgonen, jag vaknar inte på riktigt längre. Inte förrän det blir ljust vaknar jag till och blir socialt godkänd. Borde låsa in mig själv fram tills den tiden på dygnet, för omgivningens skull. Det är bara att längta till solen kommer tillbaka igen. Sol, vår, bleka slingor och Hips don't lie....

Detta måste inte läsas, men det måste ses! Måste, måste, måste! Här ska ni få ett klipp som förgyller era liv! Modern dans med Travis <3Det är ju så vackert. Så vackert att jag fortfarande ryser varje gång jag ser det. Jag kan inte låta bli, det är så att jag blir kär i att titta på dem när de dansar. Jag önskar att jag kunde röra min kropp som Travis, hans dans är som ett konstverk! Det finns inte ord som kan beskriva! Jag önskar att jag kunde, men det går inte. Det är nog bland det vackraste jag sett och jag tror att jag är lite förälskad i Travis...

Vissa olyckliga dagar på vissa olyckliga tider har man otur. Idag var en sådan dag för mig.Jag satt, väldigt fridfullt, på bussen på väg hem från skolan. Ingen störde mig då jag läste krönikan i City Den handlade om att stanna upp och se på omgivningen. Det kan jag hålla med om att man borde. Till 100 procent. Det var en väldigt bra krönika, så det här är inte alls något ont mot den. Men när den avslutades med "Nu när du läst klart så föreslår jag att du ser upp från tidningen ett slag och lägger märke till människorna omkring dig. (...) då fick jag nog. Detta på grund av att ett tjugotal skrikande, bråkande, knuffande högstadieungar utgjorde min omgivning. Dessa barn kan inte prata i normal samtalston och jag kände tinnitusen tjuta i öronen redan efter fem minuter på samma ställe som dem. Det är i sådana situationer jag får klustrofobi. Att de sedan måste avsluta bussresan med att kasta sig på varandra ner för bussgången och skrika i upphetsad falsett var droppen för mig.

Ja, de finns där ute. Eller här inne. I-landsproblemen. Man kan ju diskutera och debattera om de är något att prata om, men så länge något drabbar en människa negativt på något sätt borde man inte förbi se det. Även om det kanske bara rör sig om någon som fått en fläck på sina vita jeans.Mitt bidrag till dagens I-landsproblem är msn! Inte alltid. Men idag. Det funkar ju inte alls. Jag ser mina vänner i listan med den lysande gröna färgen som inte signalerar något annat än "jag är online, skriv till mig!!!" Men det går inte. Visst finns det andra sätt, men jag kan inte ringa alla på en gång. Och brev skulle ta lite för lång tid att få fram... Make it work! Som Tim i project runway skulle sagt!Vill bara avsluta med att jag inser att detta inlägg kan uppfattas som ganska ytligt...

Så blir det när man går i skolan. Nära på omöjligt att hinna med allting och fritiden kan man ja glömma. Skolan är bra på att lyckas lägga alla sina projekt, prov, inlämningar och läxor till samma dag istället för till olika. För att citera en kompis "det är en sak jag har lärt mig på naturprogramer och det är att man får lära sig att prioritera läxor för det finns inte en chans att man skulle hinna med alla." Riktigt så illa är det inte alltid för mig, men det händer. Är det verkligen det skolan är ute efter? Att få sina elever utbrända vid 17 års ålder? Det känns inte helt rätt.

Jag gick på spårvagnen för att åka tre hållplatser hem och det var ingen annan än jag som åkte. Det är en ganska skön känsla då spårvagnen bara åker förbi hållplatserna på vägen och man kan sitta kvar i sin lilla värld utan att behöva anpassa sig efter någon annan. Man behöver inte hålla emot när spårvagnen bromsar in och startar upp igen utan kan sitta stilla och slappna av. Mmmmm.

Snart kommer lyckan! Snart kommer friheten! Snart är jag färdig!Jag talar så klart om hemtentan som tyngt mitt sinne den senaste veckan. Den har funnits i det fördolda längst bak i mitt huvud. Jag har inte hunnit tänka på den förrän i fredags då övriga prov och läxor var färdiga. Nu är jag inne på min sjätte sida och frågan är om det inte kommer bli en sjunde också. Tålamodet är nästan slut men som tur är också tentan det snart.Känner ett mycket start behov av kolsyra nu. Får jag inte kolsyra snart så kommer jag bli mycket irriterad. Kolsyran är mitt beroende.

Så kände jag imorse när jag satt på bussen, läste min krönika i punktse och lyssnade på pm3n på min mobil.Den nya kärleken var Akon - Me, Myself and Imycket bra låt från nya albumet enligt min åsikt!'Cause often times I feel like I'm all alone in this world and I don't have no one but me me, myself & I