Detta måste inte läsas, men det måste ses! Måste, måste, måste! Här ska ni få ett klipp som förgyller era liv! Modern dans med Travis <3Det är ju så vackert. Så vackert att jag fortfarande ryser varje gång jag ser det. Jag kan inte låta bli, det är så att jag blir kär i att titta på dem när de dansar. Jag önskar att jag kunde röra min kropp som Travis, hans dans är som ett konstverk! Det finns inte ord som kan beskriva! Jag önskar att jag kunde, men det går inte. Det är nog bland det vackraste jag sett och jag tror att jag är lite förälskad i Travis...

Vissa olyckliga dagar på vissa olyckliga tider har man otur. Idag var en sådan dag för mig.Jag satt, väldigt fridfullt, på bussen på väg hem från skolan. Ingen störde mig då jag läste krönikan i City Den handlade om att stanna upp och se på omgivningen. Det kan jag hålla med om att man borde. Till 100 procent. Det var en väldigt bra krönika, så det här är inte alls något ont mot den. Men när den avslutades med "Nu när du läst klart så föreslår jag att du ser upp från tidningen ett slag och lägger märke till människorna omkring dig. (...) då fick jag nog. Detta på grund av att ett tjugotal skrikande, bråkande, knuffande högstadieungar utgjorde min omgivning. Dessa barn kan inte prata i normal samtalston och jag kände tinnitusen tjuta i öronen redan efter fem minuter på samma ställe som dem. Det är i sådana situationer jag får klustrofobi. Att de sedan måste avsluta bussresan med att kasta sig på varandra ner för bussgången och skrika i upphetsad falsett var droppen för mig.