Ja, min bror fick Guitar Hero i födelsedagspresent och ja, jag gillar det! Nu sitter jag ensam här hemma medan mor, far och mormor är på promenad och bror på gymmet. Hurtiga mig har visst lagt sig för dagen. Eller kanske veckan. Nu sitter jag i alla fall här och försöker vara en Gitarrhjälte. Går helt okej, jag har nu tagit steget upp till medel. Passar på att tjuvträna nu, så kan jag imponera sedan. Kanske, vi får väl se! Nu ska jag och Cadence återgå till vårt gig!

Här ser ni mitt täcke, min säng, den enda ytan i mitt rum där jag kan vistas. Det kan jag nästan alltid i alla fall. Ibland flyttar en del av sakerna från stolen/golvet/skrivbordet över och lägger sig på sängen i stället. Då kan jag inte vara någonstans på mitt rum. Allt som oftast åker dessa saker dock illa kvickt tillbaka till golvet. För det är där allt hamnar. Förr eller senare.

* Mitt täcke är anledningen att jag numera är helt okapabel att stiga upp på morgonen. Snooze hjälper inte längre, det fungerar bara i en timme och det räcker inte för mig.

* Mitt täcke är anledningen till att jag så fort jag kommer hem från någonstans hoppar i pyamasen i rekordfart och kryper ner i sängen.

* Allt jag pratar om är mitt täcke. Och Gossip Girl. Som jag ser liggandes i sängen under mitt täcke.

* Jag har vid ett tillfälle drömt om mitt täcke. Drömmen handlade om hur bekvämt täcket var.

Borde jag söka hjälp för denna sorts beroende? Eller kanske bör jag kalla det besatthet?

Glömde jag förresten säga att jag nu sitter och spelar lite nattlig Guitar Hero med brodern min på hans rum. Och ja, jag sitter med mitt täcke.

Ikväll var det helt okej att jobba. Inga direkta problem och ett tag framemot kvällen var köerna helt borta. Lugnt och skönt med andra ord. Fick dessutom ett högst oväntat men mycket trevligt besök av en nyss hemkommen teammate. Med sig hade han en vanlijlatte! Väldigt förvånad blev jag men det var ett mycket trevligt besök. Dessutom fick man ju sällskap hem! Mitt nya  lite hurtigare (än så länge i alla fall) jag tyckte att visst är väl en promenad en hållplats no probs. Saken var ju bara den att det faktiskt var 9 minus och i denna stad är man inte van vid sådan kyla. Dessutom missade jag sedan spårvagnen jag skulle ta så jag fick gå lite till. Och sedan vänta lite till. Efter en stund vande jag mig dock, domnade bort och led inte längre utan studerade istället iskristallerna på hållplatsen.

Väl på spårvagnen fick min kära ipod göra mig sällskap. Upptäckte dessvärre en högst ovälkommen repa på skärmen. Illa. Kent gav mig kraften att stå ut, lyssnade på På nära håll och rös av denna underbara låt. Alternativt frös. Men jag väljer att tro att jag rös, för det är vad jag vill. Sedan när jag stigit av och vandrade ute i kylan igen kom Döda dagar. En sådan där låt som bara fick mig att vilja springa, skutta, hoppa. Hela vägen hem. Gjorde mig sådär barnsligt obekymrad på något sätt!

Säg inte mer nu
berätta ingenting
låt mig va' ifred
jag vill inte höra
om dina döda dar

Väl hemma bar det av rätt upp på mitt rum och ner under täcket. Underbara, underbara duntäcket!

Har ingen koll alls på dagarna nu med alla helgdagar hit och dit. Snurrigt är det. Men skönt att få lite ledighet. Nu håller jag på att göra mig i ordning för att gå just till jobbet, jobbar sent igen. Får hoppas att någon annan också gör det, men tvivlar på det. Hela min familj är ledig idag utom jag, och mormor är här. Sociala Emma, det är jag det. I år var jag i alla fall ledig på broderns födelsedag, till skillnad från förra året. Svammel hit, svammel dit.

Dags för mig nu att ge mig av! xoxo

Ingen aning om det där blev rätt, men idag fyller brodern min år. Han fick Guitar Hero av mor och far så det är vad vi har gjort hela dagen. Hela dagen. Grannarna vär här så vi åt en del tårta, kakor osv. Sådär med tanke på mitt nyårslöfte om mindre sött. Men det är ju helg och det är ju födelsedag. Så det är okej. Lät i alla fall bli glassen och åt clementiner istället senare på kvällen. Good girl. Mina tänder tackar mig.

Har kommit på lite andra saker jag ska försöka bli bättre på i år, däribland att hålla bättre ordning på mitt rum och må bättre. Ta mig tid för mig själv och tillåta mig själv att vara gr8!

xoxo

När jag satte igång radion tidigare idag spelades My immortal. Pang sa det och jag åkte tillbaka i tiden, en massa tankar kom och hela jag blev alldeles ledsen.

Vad hände egentligen? Även om jag inte tänker lika mycket på det längre, så undrar jag ändå då och då. Jag vill gärna tro att jag inte alls bryr mig längre, men när jag tänker efter så gör jag självklart det. Självklart vill jag inte att det ska vara så här, varför skulle jag vilja det? När jag såg dig i stan för ett tag sedan ville en del gå fram till dig och bara skrika. Så ont jag hade, så ledsen du gjorde mig. En annan del av mig vara bara glad att se att dig på något konstigt sätt. Att du levde och mådde bra.

"Vi kommer att ses.. under bättre omständigheter. jag lovar." Så skrev du, exakt så skrev du. Nu tror jag inte att du någonsin läser längre.

Bloggen har bytt om igen! Blev också denna gång nöjd, bortsett från i högra kanten där jag inte riktigt fick bilden att vilja samarbeta med mig. Till sist gav jag upp. Men i övrigt gillar jag det faktiskt. Lite färggladare än den förra, hoppas man orkar med ljusbollarna bara. Jag göre! Nu blir det som vanligt lite gg innan det är dags att sova!

xoxo

Och så var det helg igen. Känns jättekonstigt. Alla dessa helgdagar och högtider gör att jag blir alldeles snurrig. Jag har verkligen ingen koll på läget. Idag kom man till jobbet som om det vore måndag men när man går därifrån så är det helg. Ledig. Igen. Och jag som inte ens fattat att det är jul. Eller vadå är jul? Har varit jul. För den räknas väl som över? Snart i alla fall. Jag hänger inte med alls.

Ikväll var Malin här, vi åt lite mat och tittade lite halvt på sista timmen av Sagan om konungens återkomst. Vi (okej, mest jag) bestämde vilken karaktär ur Harry Potter de olika personerna skulle ha varit. Mycket annat konstigt sades också. Ett exempel är då filmen börjar närma sig sitt slut och Frodo och Sam var på väg att förstöra ringen. Då det flyger eldklot eller liknande i bakgrunden utbrister jag "Nejmen, ett stjärnfall. Nu får dom önska sig något!". Eller Frodo som säger att han inte minns hur mat smakar. Eller hur vatten smakar. Sedan fortsätter han med att säga "jag är naken i mörkret". Vad jag och Malin sa var väl ungefär: Va?! Sist men inte minst citerar jag Sam som när han ser det stora hålet i berget som ledde in till platsen där det äntligen kunde göra slut på lidandet och förstöra ringen utbrister följande: "Jag ser en dörröppning." Med dessa ord önskar jag avsluta nattens inlägg.

Xoxo, your delicate little flower