Sofia kom hit för lite monopol, te och pepparkakor. Dock var det bara jag som åt pepparkakor. Många. Nåväl. Matchen i monopol var någorlunda jämn. I början. Innan Sofia fick centrum och norrmalms torg. Och alla de orangea. Och jag hamnade på hennes gator utan att hon hamnade på varken drottningtorget eller gustav adolfs torg trots att jag hade hus. bara placerade sig så passande på allmänningen mittemellan. Ledsen blev jag, jag kastade mina pengar och insåg att jag var besegrad... Tack för en god match, nästa gång är det min tur att vinna!

Älskling, jag har hittat in från mörkret
det finns hopp om en förändring
men det tar den tid det tar
En ny start, jag tänker nya tankar
men allt det där du föll för
finns fortfarande kvar
Allting har förändrats
men jag känner likadant

"Plötsligt fanns de bara där, Kent. Och plötsligt fanns det ett till band från Sverige som var värda att hyllas på riktigt. Ett band vars låtar man lyssnar på tills man somnar och som man sätter på så fort man vaknar. Låtar så bra att de följer en vart man än går. Låtar som plötsligt an attackera en en när man sitter stillsamt på bussen och drömmer sig bort. Huden knottras, musklerna spänns munnen sjunger försiktigt med, nästan omedvetet. Och allt annat. Alla bekymmer i huvudet. Alla bilar som håller på att köra över en. Allt bara försvinner."

Martin Gelin, Nowhere #5 , sommaren 1994.