19. det finns två huvudtyper av dopingpreparat som är direkt skadliga för kroppen. Vilka?

Stimulerande medel – reducerar trötthet, förskjuter smärtgränserna, så att man blir uthållig och inte bryr sig så mycket om signalerna från kroppen om att belastningsgränsen nu är nådd.

humm, undrar vart man kan få tag på detta, låter som något jag skulle kunna behöva om jag alltid ska sitta upp nätterna igenom och plugga.

och nej jag är inte seriös om någon mot förmodan skulle undra.

Datorn talar om för mig att klockan nu är 22:48. Jag inser att jag måste lägga på ett kål med mina förbannade frågor. Jag har nu besvarat 6/35. Det är i situationer som denna jag nästan hatar mig själv. I alla fall starkt ogillar. Varför gör jag alltid så här? Det enda det ger mig är lust att gnälla i bloggen över min egen oförmåga att ta tag i saker.

Jag måste ta tag i mitt liv nu! Klockan ringer 05:50 imorrn, hur tänker jag egentligen? Hur resonoerar mitt uppenbarligen skadade sinne? Jag måste bättra mig!

Shit vad tiden går snabbt när man borde gjort något tråkigt. Där har ni mitt nya motto. Imorgon har jag idrottsprov. 175 sidor att läsa i en usel bok och 35 livsnödvändiga frågor att besvara. (Vad bör du tänka på när du packar din ryggsäck?) Jag har svarat på en fråga. Den jag precis nämnde. För att det var så patetisk, men nu vet jag i alla fall. Boken säger att "man lite skämtsamt brukar säga att man bör packa så att allt ligger överst." 'Nejmen så komiskt. Kunde inte vart roligare!

Jag ser fram emot ännu en natt av 4,5 timmars sömn. Det gynnar nog intevjun imorgon. Skolan my ass.

Igår när mamma hämtade mig hos Louise så lyssnade vi på p3. Ett för mig välkänt knäppande hördes, men jag trodde inte på det först. Men sedan så upptäckte både mor och jag att det faktiskt var sant att det var en jullåt. Närmare bestämt Triads Tänd ett ljus. Förövrigt min favorit! Målet förra julen var för mig att lära mig den utan till. Jag trodde att jag hade misslyckats, men det hade jag uppenbarligen inte. Igår kunde jag hela texten och skrålade glatt med. Först tyckte jag att det var väldigt tidigt att börja med julsånger. Sedan insåg jag att det ju faktiskt inte är så långt kvar.

Tom tom tom tom...

Igår hade jag och Louise ännu en av våra traditionella filmkvällar! Det är ungefär det vi gör när vi ses. Traskar på stan och ligger i varsinn soffa och kollar på film efter film tills Louise somnar! Kanske en liten förenkling, men det kan gå till så. Igår såg vi på I now pronounce you Chuck and Larry. Eller rättare sagt, jag såg den. Louise såg början och eftertexterna, för hon somnade! Men till sitt försvar så hade hon ju faktiskt sett den innan och klockan var faktiskt mycket! Vi kom inte ifrån mig efter att ha spelat singstar förran vid strax efter 11 och filmen var två timmar.

Förövrigt så lyckades jag såklart tvinga Louise att sjunga Stacies Mom och hon var så mycket bättre än vad jag och resten av mina vänner var dom första gångerna vi sjöng. Nästan lite pinsamt. Men övning ger färdighet, i alla fall i mitt fall. Louise var uppenbarligen en naturbegåvning!