Satt och funderade lite grann på min kära blogg. Jag är så väldigt trött på namnet. "Välkommen till kung Em", nae det är nog inte min grej längre. Vet dock inte vad som skulle kunna passa bättre. Funderingarna fortsätter och jag är öppen för förslag. Jag tror dock inte att jag har så många engagerade läsare tyvärr. Prove me wrong!

Ett perfekt substitut

Det verkar så enkelt vännen

Fem steg bakåt, två steg fram

Staden vaknar långsamt

Töm ditt rum på tonårstankar

Ge mig en vinterdrog

Nu är det helg. Äntligen helg kändes lite som att ta i med tanke på att det var lov förra veckan och det har känts ledigt under vår roadtrip till Kent. Hur som helst så är helgen kommen. Likt ganska många andra fredagseftermiddagar behövde jag idag plugga. Likt lika många fredagseftermiddagar så pluggade jag inte det jag hade behövt plugga. Istället satt jag, liksom varje vecka, framför TVn. Vilket var gött. Följderna blir att jag istället för sitta här och nu och plugga. Fördelen med det är att den enda gången jag kan studera flitigt är just på natten. Detta blir en intressant livsfilosofi känner jag på mig medan jag skriver. Jag tror att det är tröttheten mer än jag själv som talar i detta nu.

Det är dags att lägga studierna åt sidan och att istället fundera på om det är dags att börja bläddra i nya Glamour som landade  i brevlådan idag. Kul är att jag inte ens hunnit kika i den förra eftersom den campat i mitt skåp i skolan sedan jag fick den. Nåväl, nu till kvällens match. Vem kommer att vinna: Dvärgen med Per Lagerkvist som support eller Glamour med Kate Hudson i täten?

Någonting säger mig att dvärgen är en riktig högoddsare om någon vill satsa?

Igår fick jag äntligen, äntligen, äntligen åka till Halmstad för att gå på Kent. Jag, Gustav och Tom åkte efter skolan igår och hann med att göra oss hemmastadda hos släkten min där vi skulle bo över natten, käka mumsiga tacos och till och med socialisera en hel del!

Mer om konserten kommer sen eftersom jag måste rusa! Ni bör dock veta att dom sjöng Mannen i den vita hatten som slutnummer och jag fick tårar i ögonen eftersom det var precis vad jag ville höra. <3

Jag kom äntligen fram i telefon, fick prata med en människa och inte bara lyssna på värdelös musik, och till sist efter mycket om och men beställt biljetter. Glädjen och lättnaden över att jakten är slut är mycket stor. Ska bli trevligt att smita tidigare från skolan för att glida på konsert och hälsa på släkten. Blev förövrigt helt överkörd i matpratet med min kusin tidigare. Jag sa att vi skulle käka på vägen men det slutade med att dom lagar extra tacos till oss och att vi käkar där. Absolut inte mig emot! Frågan är bara om mina två vänner känner sig lika bekväma. Men dom får helt enkelt finna sig i situationen och vara nöjda! Sådetså!

Jag kom äntligen fram i telefonkön och får prata med en människa i trettio sekunder när hon säger "då ska jag kolla upp det åt dig" och musiken kommer igång igen. Jag trodde att jag skulle avlida. Men det gjorde jag som tur var inte. Det var ju trots allt ny musik denna gången. Jag antar att man får glädjas åt det lilla...

"Du är fortfarande placerad i kö. TACK FÖR ATT DU VÄNTAR!!!"  Skriker den inspelade rösten i örat på mig om och om igen och jag tvivlar mycket på att väntetiden är 13 minuter så som dom sa tidigare. Mina öron blöder av den ohyggligt dåliga musiken jag tvingas lyssna på medan jag väntar. Det är fyra-fem låtar som går om och om igen. Marie Picasso är en av dem, nämner någon hennes namn i min närhet igen så vet jag inte vad jag gör. Nu börjar den sjätte låten jag lyssnar på. Jag har hört den två gånger tidigare under min väntan... Snart ger jag upp. Jag tror att jag blir galen om jag någonsin hör "Just call me angel of the morning angel" igen. Jag börjar bli apatisk nu och hoppas att jag får prata med en människa snart.

Angel är äntligen slut men igen kommer Mari Picasso som avbytade och jag spyr bredvid sängen jag sitter i.

Just nu längtar jag tills på torsdag då jag äntligen får gå och se Kent. Jag har sett fram emot det i flera månader och nu äntligen har vännerna mina bekräftat att dom vill med! Så får jag ju en släktträff på köpet också. Good good!!

Travis and Heidi från So you think you can dance dansar modernt. Jag vill också kunna. Jag och en kompis har pratat (mycket lite) om att dansa modernt men det skulle nog vara big waste för mig. Med ben som är ungefär 1,40, armar till knäna och en överkropp på ungefär 20 % av den totala kroppslängden så skulle det nog inte gå så fruktansvärt bra.

Emma + Modern dans = fail