Jag kom äntligen fram i telefon, fick prata med en människa och inte bara lyssna på värdelös musik, och till sist efter mycket om och men beställt biljetter. Glädjen och lättnaden över att jakten är slut är mycket stor. Ska bli trevligt att smita tidigare från skolan för att glida på konsert och hälsa på släkten. Blev förövrigt helt överkörd i matpratet med min kusin tidigare. Jag sa att vi skulle käka på vägen men det slutade med att dom lagar extra tacos till oss och att vi käkar där. Absolut inte mig emot! Frågan är bara om mina två vänner känner sig lika bekväma. Men dom får helt enkelt finna sig i situationen och vara nöjda! Sådetså!

Jag kom äntligen fram i telefonkön och får prata med en människa i trettio sekunder när hon säger "då ska jag kolla upp det åt dig" och musiken kommer igång igen. Jag trodde att jag skulle avlida. Men det gjorde jag som tur var inte. Det var ju trots allt ny musik denna gången. Jag antar att man får glädjas åt det lilla...

"Du är fortfarande placerad i kö. TACK FÖR ATT DU VÄNTAR!!!"  Skriker den inspelade rösten i örat på mig om och om igen och jag tvivlar mycket på att väntetiden är 13 minuter så som dom sa tidigare. Mina öron blöder av den ohyggligt dåliga musiken jag tvingas lyssna på medan jag väntar. Det är fyra-fem låtar som går om och om igen. Marie Picasso är en av dem, nämner någon hennes namn i min närhet igen så vet jag inte vad jag gör. Nu börjar den sjätte låten jag lyssnar på. Jag har hört den två gånger tidigare under min väntan... Snart ger jag upp. Jag tror att jag blir galen om jag någonsin hör "Just call me angel of the morning angel" igen. Jag börjar bli apatisk nu och hoppas att jag får prata med en människa snart.

Angel är äntligen slut men igen kommer Mari Picasso som avbytade och jag spyr bredvid sängen jag sitter i.