Idag började dans nummer två. Jävlar i min låda vad klumpig jag kände mig. Två meter ben hit och armar till golvet dit. "Nu ska vi shaka". Hack Hack Hack. Jag är inte skapt för att klara av sådana rörelser. Frågan är vad jag egentligen är skapt för. Oj, det lät mer deprimerande än jag menade. Jag ska fundera vidare på den frågan. Nu blir det dags för lite How I met your mother innan sängdags. Kanske är det vad jag är skapt för. Att titta på serier...