Idag på jobbet hände något konstigt. Jag skakade. Helt omotiverat började hela jag skaka. Okontrollerbart och inte bara en rysning utan hela kroppen och inte behagade den sluta heller. Nåväl, till sist gick det över.

Imorgon är en dag jag bllir alldeles exalterad av att tänka på. Det är en ledig dag. I skolan har jag bara en lektion och inget jobb är det heller. Jag ska fira det hela med att ligga i soffan hela dagen och glo på tv. Ikväll är det inte tal om att sova tidigt utan här ska kollas på Desperate Housewives! 

Idag kom jag på mig själv med ett konstigt beteende. Min förkärlek för att planera. Jag har ett antar kalendrar i olika former; en månadskalender, en kalender i skolan, en kalender för 2008 att fylla i anteckningar, en veckokalender, en väggkalender. Jag brukar också ägna min tid åt att göra små "to-do" listor med allt jag vill och bör göra. So far so good. Det lilla trixet är bara att jag sedan är usel på att följa det jag planerat. Jag gör trots ihärdiga anteckningar inte skolarbetena då jag borde göra dem, jag städar inte mitt rum som jag påstår att jag skall. Och så vidare.

 Det är bara själva planerandet som är det roliga. Undrar om det kan ha något samband med mitt nästan omänskliga intresse i att skriva ner saker, vad de än är. Bara jag får ett block och en penna så blir jag helt salig.

Ibland undrar jag om jag är onormal...

Jag måste vara en högst ointressant person.  Bevisen för detta finner vi i att min blogg har fler läsare de dagar jag inte skriver något än då jag faktiskt gör det.

Det känns verkligen bra att få avsluta jullovet med en heldag studier. Superbt. Ypperligt. Förträffligt. Ute är det regn, rusk och mörker. Här sitter jag och läser och skriver om rabies. Läser och skriver. "Rabies orsakas av ett rhabdovirus." Jaha, och vad är det då?

Å andra sidan ska det nästan bli skönt att börja skolan igen. Med tanke på att hela lovet knappt kan kallas lov. Det har varit jobb varje vardag som inte varit röd och tidiga mornar har blivit standard. Det ska bli skönt efter den 15 då man förhoppningsvis hinner andas lite. Men i och för sig. Varför skulle man få det egentligen. "Sav: prov på internationella relationer", "flashfilm inlämning", "landanalys", "Filosofiprov", "engelska bokanalys", Mekoinlämning". Jag vet inte ens vad hälften av uppgifterna innebär.

Som vi börjat säga jag och mina vänner. Vi ses till sommarn. Om vi överlever så länge.

Jag och Malin kollade nyss på Victoria's secret fashion show. Medans de långsmala, bruna, självsäkra modellerna med tänder vitare än nyfallen snö traskade upp och ner längs med catwalken satt jag och Malin och åt tallrik efter tallrik med daimtårta. Jag måste ju flika in med att jag åt två clementiner också och att det åtminstone är lite nyttigt.

 Nästan alla modeller hade långa strumpor som föll mig i smaken, jag tyckte att de var mycket söta. Vi pratade lite om strumporna och kom fram till att om vi hade dem på oss hade de kommit ungefär till knäna, sedan skulle det vara stopp och belägg.

 Hur som helst, när man ser på program som detta finns det tre sorters reaktioner. 1 - Man vill se ut som dem, och anstränger sig för det. 2 - Man bryr sig inte. 3 - Man blir bitter och avundsjuk och tar ännu en tallrik daimtårta. Gissa vilken kategori jag tillhör...

Detta var mitt sista jullov. Imorgon är den sista lediga dagen och på tisdag är det back to normal som gäller. Mitt sista jullov har bestått av tidiga mornar och jobb. Med undantag för julen och nyår. Det känns sådär kul. Imorgon har vi sett till att få ledigt, så att vi har tid att avsluta vårt sista jullov med studier. Alltid lika kul.

Igår var jag och familjen hos släkten för att fira farbrors födelsedag. Det finns två åldersgrupper. Barnen och de vuxna. Jag och min bror ingår inte direkt i någon av dessa. Vi sitter där i mitten och det går an en stund. Man pratar lite om skolan och för höra de vanliga "du blir ju längre/snyggare för varje gång man ser dig", vilket såklart är ganska trevligt. Sedan tar det mer eller mindre stopp. De vuxna börjar prata om arbeten, förhållanden, resor och så vidare, medans vi tittar på varandra och knappt kan upprätthålla en konversation oss emellan. Vi gjorde istället ett försök att leka lite med barnen, men de tog ingen notis om oss. Så vi satte oss och åt igen, denna gång med godis och chokladkaka på tallriken. Sedan när jag äntligen skapade kontakt med en av mina kusiner och vi bestämde oss för att spela ett spel så såg jag att mor min gick runt och sa hejdå till alla. SÅ tji fick vi. Men vi sa att vi minsann får ta och spela det där spelet en annan gång!

Härmed ber jag mig själv och omvärlden om ursäkt för min inaktivitet här. På sistone har det varit alldeles för mycket av jobb, och då jag kommit hem har julklappen The Sims 2 legat och ropat på mig. Valet har varit svårt, men i många stunder har Sims vunnit. Jag ska försöka bättra mig!