I helgen fick jag ett nytt singstar av min älskade Far. Singstar Pop. Och då menar jag pop och inte pop hits. Mitt pop är ett av de äldsta singstarspelen och något jag önskat äga sedan jag för första gången höll i singstar micken hemma hos Sofie för en mycket lång tid sedan. Nu är min dröm alltså uppfylld. Malin fann nämligen spelet till det överkomliga priset 199:- här om veckan. Jag berättade den nya upptäckten hemma och dagen efter styrde far min bilen mot den trevliga affären. Jag försökte stoppa honom eftersom vi precis köpt en ny (och för övrigt mycket fin) TV-hylla till mig. Jag använde argument som "Du behöver inte lägga pengar på detta", "jag kan vänta tills jag får studiebidraget" och "hon sa att det fanns många kvar". Men han gick inte att stoppa. Så nu sitter jag här, alldeles varm i halsen av spelandet. Jag och Malin hade idag en mycket värdig invigningsceremoni. Vi har båda lyckats bli singstar, men jag vill bara påpeka att det inte alltid innebär att det låter bra då vi sjunger.

Så kära grannar som dag efter dag måste stå ut med detta. Jag ber om ursäkt. Väggarna är kanske tunnare än vad man kan tro. Förlåt om vi orsakat er obehag. Det var itne våran mening.