Idag har jag hittat mig själv igen. Jag har på allvar kommit tillbaka till tiden jag var för ett antal månader sedan. Jag har åter funnit min gamla flamma. Jag har funnit vägen tillbaka till Jocke, Harri, Sami, Marcus och Martin. Jag har hittat tillbaka till Kent! Det är helt fantastiskt. Jag kan inte med ord utrycka mina känslor för denna musik! Det är ingen idé att jag försöker!Stilla som när snö fallerDu blev vuxen så fortDu växte ikapp min osäkerhet

Satt i bilen på väg hem från mormor idag och lyssnade på kent. Låten var som ni kanske kan gissa "saker man ser" och vi åkte precis förbi ett litet ensamt hus. Huset syntes bara i några få sekunder men trots detta bor där folk som lever liv och har rutiner. Men man vet inget om dem. Huset var bara en sak jag såg. I två sekunder. Sedan tänker man inte mer på det. Det är så mycket man ser men inte tänker på. Annat än hus där det bor okända människor. Man ser saker som händer runt en. Bra och dåliga saker. Men man tar inte ställning. Man tar inte alltid ansvar. Man borde inte bara så igenom saker. Man borde låta sakerna bli mer än bara saker man ser.