Igår var en fantastisk kväll utan dess like. 4 timmar satt vi i Scandinavium Louise och jag. Trots dessa fyra timmar finner jag inga ord för att beskriva stämningen med, upplevelsen. Eller, självklart finner jag ord, men de är så många att det skulle ta mig veckor att skriva ner dem alla. Magiskt. Once in a life time. Underbart. Hett. Tillfredsställande. I can go on for ever. Galet var det. Sinnes. Jag vill tillbaka. Vi, och alla andra, skrek så att det ringde i öronen på en. Tills halsen sved och rösten försvann. Då skrek vi lite till.

Än en gång kunde man dra slutsatsen att Justin dansar verkligen som en gud. Och som om det inte räckte så kan han spela både piano och gitarr. "He sure knows how to get a girl hot" som Louise skrev i sitt sms.

Som sagt, Louise - detta får vi göra om!

För ovanlighetens skull går det bra på jobbet idag! Eller när jag tänker efter så är bra kanske att ta i, men vi kan säga hyfsat, bra mycket bättre än vanligtvis. För tillfället är jag glad och nöjd. Men det kan ändras snabbt, precis som det svenska vädret!

Nyss sa en av mina arbetskamrater: "Vi är egentligen överkvalificerade för detta jobbet"

Och det fick mig att tänka. Jag fick hem mina betyg här om veckan och jag fann på pappret att jag hade 13 mvg och 2 vg. Jag menar inget illa och jag önskar inte höja mig själv till skyarna, men jag är så jävla överkvalificerad! Det här jobbet är inte värt mig, jag är värd något bättre än det här jobbet. Det tar min självrespekt från mig.  Så många frågar mig varför jag inte bara slutar. Bra fråga. Svaret blir det klassiska jag behöver vartenda öre jag kan få! Även om det inte blir allt för många. Kanske 40 kronor... 40 underbara kronor.... (oh my)