Behöver jag säga mer än så? Louise, du vet vilken situation jag är i. Nu är jag dessutom alldeles ensam här. Och alla jag kan prata med är döva människor. Vad ska jag ta mig till? Det tar två minuter bara att få dem höra att man säger "hejdå". Mitt tålamod är slut och mitt psyke lika så. Jag orkar inte mer. Verkligen inte.

Dagens uppdrag är dock slutfört. hehehehe. Om ni bara visste!

Jag märker att den enda tid jag har att spendera i min kära blogg är den då jag är på jobbet. Jag är medveten om att detta låter oansvarigt och som om jag saknar arbetsmoral, men så är inte fallet. Ni skall veta att jag har blivit riktigt duktig på att klara av flera saker på en gång. Klicka å knappar, skriva i bloggen och prata. En riktig mångsysslare är vad jag är. Eller snarare har blivit. Tro mig, jag har inte alltid varit så här duktig. Tidigare har jag då inte kunnat tala men vännerna mina samtidigt som min stjärt satt framför datorn. Men idag går det alldeles prima.

Bitter är vad man blir här. En bitter och inåtvänd människa. En lessen människa.