Idag på väg från dansen skådade jag något som gjorde mig varm av ilska. Jag såg en familj (antog jag att det var) innehållandes mor, far, barnvagn, en son och en lite yngre dotter. Familjen stod vid en pressbyrå där det också fanns toaletter/pissoar. Pojken, som kan ha varit kanske åtta år, står och sliter i den uppenbart låsta dörren till pissoaren. När han märker att ingenting händer börjar han sparka på dörren. Han fortsätter och också flickan, kanske fem år, börjar sparka. Föräldrarna fortsätter prata.

Okej att dessa barns kraft kanske inte skadar dörren märkbart, men om ingen ska säga till dom kommer dom fortsätta när de blir äldre. Inte undra på att det ser ut som det gör i det här området. Låter man barnen göra som dom vill så fortsätter de när de blir äldre och om någon säger åt dem då så kommer de förmodligen inte lyssna. Brist på respekt mot omgivningen och det gör mig sur att det bara fortsätter. Gör något, snälla föräldrar uppfostra era barn för vår familj vill inte ha sitt staket sönderskakat igen. Och det värsta är att detta faktiskt har hänt!

Det finns människor som inte funkar utan kaffe. Människor som känner ett sug så starkt att de inte klarar av att gå genom dagarna utan ett visst antal koppar av den varma drycken. Jag är inte en av dom. Jag kom där emot på mig själv idag med att ha en egen speciell egenskap. Jag är okapabel att producera någonting vettigt, exempelvis skolarbeten innan jag ätit någonting hemma. Idag (och många gånger tidigare) har jag kommit hem från skolan med magen mätt och nöjd. Jag öppnar dokumentet som heter HemskrivningFilosofi och vet att jag måste jobba med det. Men det går inte! Det är omöjligt. Det är som om jag tittar på ett blankt papper och tänker "jaha?!". Det är inte ens en blankt papper, där finns både frågor och svar, men jag kan inte förmå mig att bygga på det som redan står där! Jaja, eftersom det står dans på schemat ikväll så får jag väl se fram emot en natt med datorn i sängen igen. Efter att jag ätit så klart!