Jag har än en gång upptäckt att jag inte alls fungar som människa (eller något annat heller för den delen) när jag inte får tillräckligt med sömn. Jag blir som en zombie med ständigt öppen mun. Igår höll jag på att somna sittandes på trappen utanför dörren. Jag hade glömt mina nycklar så jag satt och väntade på min bror. Ett förtydligande. Jag satt alltså utomhus och frös, på en hård trappa. Mitt ben sov. Och jag höll på att somna. Sittandes, med huvudet hängandes mot bröstet. Oh my, det är så inte jag!

Igår morse satt jag på spårvagnen och försökte plugga. Någon som känner sig manad att gissa vad som hände? Ja, jag tror att du har rätt så våga! Jag somnade. På en spårvagn på väg mot stan. Ensam med musik i öronen. Huvudet än en gång slokandes mot bröstet. Vad är detta, vad har hänt?

Det lär inte heller bli bättre imorgon. Jag lär få sitta uppe hela natten och plugga till samhällsprovet imorgon. Sedan är det upp klockan 6 för att åka in till mässan. Jag ser fram emot att somna på spånkan igen. Alltid lika spännanade att se om man hinner vakna innan hållplatsen man ska av på kommer!

Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken mot den svarta rymden ovanför molnen.