Det blir alltid så trist när dansuppvisningen plötsligt är slut. Vad ska man nu hitta på tisdagar och onsdagar? Vart ska man nu stressa när man slutar lite halvsent? Nåja, det börjar ju snart igen, redan i slutet av januari!

Det gick så mycket bättre än jag någonsin kunde trott idag, vilket givetvis var jättekul. Kändes bra att gå därifrån nöjd! Nu kan jag dessutom börja använda mina xxl-mjukiskläder till 100 procent. Mys!

Jag är lite rädd. Inte så mycket nerös, utan som sagt rädd. Sista danslektionerna har varit och alltså är det dags för avslutningen. Det jobbiga är att koreografierna inte sitter där de ska. Inte ens i närheten. Det kommer bli en repris av förra året. Med den lilla skillnaden att nu kommer alla andra kunna och inte jag. Så jag kommer stå ensam i mitten av en grupp av människor som kan koreografin som jag inte kan. Jaja. Det får väl vara tre minuter i total skam igen. Det har ju hänt förut, så varför inte igen. Får väl leva på att hiphopen i alla fall sitter som den ska. Nästan.

Det får väl helt enkelt bli att stoppa ipoden i öronen och köra igenom några gånger här hemma innan frukost. Och efter frukost. Och på spårvagnen in till stan...