I måndags började skolan igen efter det regniga sommarlovet. Det är dags för sista året nu. Sista. Alla pratar om att hyra flak så att de inte ska ta slut och de längtar till balen och vad de ska ha för klänning då. Jag är bara rädd. Eller inte bara så klart. Det ska bli skönt att få göra något nytt efter alla år i skolbänken. Men samtidigt känner jag en massa oro. Det finns inga lägenheter, inga jobb för unga, för att kunna läsa vidare krävs numera otroligt höga betyg, ska de ändra systemet så att vissa ämnen är värda mer än andra, ska komvux-utbildning vara mindre värt? Hinner man ta ett friår eller ska man läsa vidare direkt? Det sägs ju att man har mycket lättare om man läsar vidare direkt då man slutat gymnasiet... men orkar man verkligen det? Jag tror att i alla fall jag skulle vilja ha lite tid att ta det lugnt på. Jobba lite, resa lite. För de som känner mig så har ju min (om än kanske inte helt seriösa) plan länge varit att först jobba på Carlings och skrapa ihop lite pengar för att sedan prova på reseledar yrket. Men samtidigt så känner jag inte till särkligt mycket om detta jobb och jag vill inte heller ha det hela mitt liv. Men det känns ju lite väl sent att läsa vidare först efter att ha jobbat i sex år som reseledare. Jag vet inte vad jag ska ta mig till och när man ser tillbaka på tvåan så märker man ju att tiden går fort. Fortare än vad man tror. Så även om det är ett drygt år kvar tills jag och mina klasskompisar tar studenten så infinner sig oron för framtiden redan nu. Men ett år är också ganska lång tid, och det är ganska många dagar att tänka efter på. Så jag både tror och hoppas att det kommer lösa sig!