Idag när jag var på min barfota promenad på Eriksberg med Malin och hennes hund Qvintan mötte vi en mycket ond man. En ond man med problem på näthinnan. En ond man som skällde på Malin och bad henne plocka upp efter sin hund (som för övrigt tidigare blivit kallad för "en sån ful hund"). Malin och jag tänkte då att det är mycket svårt att plocka upp efter en hund som just kissat. I så fall borde mannen utan ögon bett oss lite tidigare så kunde vi fångat upp den rinnande avföringen in action så att säga. I en skål kanske. Malin informerade mannen om att "han gjorde ingenting". "Nej, jag såg ju det" sa mannen på ett mycket otrevligt sätt och pekade med två av sina fingrar mot sina båda disfunktionella ögon. Malin informerade även mannen om att hon hade påsar med sig och att hon vid behov skulle ha använt dessa. Mannen sade "varför plockar du inte upp då". Malin förklarade tålmodigt med något irriterat att den stackars hunden inte gjort sig skyldig till det grova brott han anklagats för. Mannen kunde inte förstå.

Jag hade lust att be mannen stoppa ner ett av sina peka-mot-mina-ögon-fingrar i den kanske inte ens befintliga hundskit som Qvintan anklagades för att ha lagt och fråga honom om den var varm. Det kan den inte ha varit om det så fanns någon. För Quintus är oskyldig!