Idag är första gången jag jobbar tidigt sedan någon gång innan jul. Minns inte ens när jag senast var uppe så här tidigt. Är nu på väg till jobbet och sitter (än en gång) och lyssnar på ljudbok. Nu är det Filip och Fredrik's bok. Har inte kommit så långt men den framkallar ett par skratt här och där! Ikväll blir det kanske att gå på bio. Får se om vi hittar någon film vi vill se och sedan se om det verkar finnas några biljetter till den film vi väljer. Future will tell! xoxo

Här blir ju inte så mycket vinter nu för tin. Tråkigt nog. Men ett par dagar har det varit kallt här i alla fall, för att sedan återgå till regn idag. Snö kan man väl inte direkt påpeka att det kommit någon även om det fallit en flinga eller två från himlen. För ett par dagar sedan, precis i slutet av december så frös det i alla fall så att träden blev så där fina. Och det är väl den mesta vintern vi fårr än så länge!

Fick skjuts av far in till stan! Fick för mig att testa om det gick att gå in på bloggen från mobilen och det verkar fungera än så länge i alla fall! Får väl se om jag lyckas publicera detta. Kommer kännas ovant att fika någon annanstans än på espresso house, van är ju vad man har blivit!Upptäcker nu att jag nästan gjort slut på det lilla batteri som var kvar på min mobil. Bra idé när jag fortfarande inte vet vart vi ska. Planerna ändrades visst precis. Ojojoj!

Ska strax ge mig av in till stan för en fika med ett par vänner som jag inte träffat på ett tag. Eller Malin träffar jag ju, men inte de andra. Det var bara ett par minuter sedan jag fick reda på vart jag skulle ta vägen, har gått hemma en stund och inte haft någon aning. Jag vill gärna ta med mig d60 dit, vill gärna ha med d60 överallt. Men dels har den dåligt batteri och så skulle de nog tycka att jag var knäpp och det vill jag ju inte. Normal ska man vara. Skämt åsido, jag är lite inne på temat i Jonas Gardells böcker om Juha. Ljudbok is the new black. Men idag ska jag nog göra ett undantag och lyssna på kent istället för ljudböckerna. Döda dagar it is, Det kanske kommer en förändring och sist men inte minst längesen vi sågs. Kanske festar till det med remixen av Vy från ett luftslott. Det är bra.

xoxo!

Ja, min bror fick Guitar Hero i födelsedagspresent och ja, jag gillar det! Nu sitter jag ensam här hemma medan mor, far och mormor är på promenad och bror på gymmet. Hurtiga mig har visst lagt sig för dagen. Eller kanske veckan. Nu sitter jag i alla fall här och försöker vara en Gitarrhjälte. Går helt okej, jag har nu tagit steget upp till medel. Passar på att tjuvträna nu, så kan jag imponera sedan. Kanske, vi får väl se! Nu ska jag och Cadence återgå till vårt gig!

Här ser ni mitt täcke, min säng, den enda ytan i mitt rum där jag kan vistas. Det kan jag nästan alltid i alla fall. Ibland flyttar en del av sakerna från stolen/golvet/skrivbordet över och lägger sig på sängen i stället. Då kan jag inte vara någonstans på mitt rum. Allt som oftast åker dessa saker dock illa kvickt tillbaka till golvet. För det är där allt hamnar. Förr eller senare.

* Mitt täcke är anledningen att jag numera är helt okapabel att stiga upp på morgonen. Snooze hjälper inte längre, det fungerar bara i en timme och det räcker inte för mig.

* Mitt täcke är anledningen till att jag så fort jag kommer hem från någonstans hoppar i pyamasen i rekordfart och kryper ner i sängen.

* Allt jag pratar om är mitt täcke. Och Gossip Girl. Som jag ser liggandes i sängen under mitt täcke.

* Jag har vid ett tillfälle drömt om mitt täcke. Drömmen handlade om hur bekvämt täcket var.

Borde jag söka hjälp för denna sorts beroende? Eller kanske bör jag kalla det besatthet?

Glömde jag förresten säga att jag nu sitter och spelar lite nattlig Guitar Hero med brodern min på hans rum. Och ja, jag sitter med mitt täcke.

Ikväll var det helt okej att jobba. Inga direkta problem och ett tag framemot kvällen var köerna helt borta. Lugnt och skönt med andra ord. Fick dessutom ett högst oväntat men mycket trevligt besök av en nyss hemkommen teammate. Med sig hade han en vanlijlatte! Väldigt förvånad blev jag men det var ett mycket trevligt besök. Dessutom fick man ju sällskap hem! Mitt nya  lite hurtigare (än så länge i alla fall) jag tyckte att visst är väl en promenad en hållplats no probs. Saken var ju bara den att det faktiskt var 9 minus och i denna stad är man inte van vid sådan kyla. Dessutom missade jag sedan spårvagnen jag skulle ta så jag fick gå lite till. Och sedan vänta lite till. Efter en stund vande jag mig dock, domnade bort och led inte längre utan studerade istället iskristallerna på hållplatsen.

Väl på spårvagnen fick min kära ipod göra mig sällskap. Upptäckte dessvärre en högst ovälkommen repa på skärmen. Illa. Kent gav mig kraften att stå ut, lyssnade på På nära håll och rös av denna underbara låt. Alternativt frös. Men jag väljer att tro att jag rös, för det är vad jag vill. Sedan när jag stigit av och vandrade ute i kylan igen kom Döda dagar. En sådan där låt som bara fick mig att vilja springa, skutta, hoppa. Hela vägen hem. Gjorde mig sådär barnsligt obekymrad på något sätt!

Säg inte mer nu
berätta ingenting
låt mig va' ifred
jag vill inte höra
om dina döda dar

Väl hemma bar det av rätt upp på mitt rum och ner under täcket. Underbara, underbara duntäcket!

Har ingen koll alls på dagarna nu med alla helgdagar hit och dit. Snurrigt är det. Men skönt att få lite ledighet. Nu håller jag på att göra mig i ordning för att gå just till jobbet, jobbar sent igen. Får hoppas att någon annan också gör det, men tvivlar på det. Hela min familj är ledig idag utom jag, och mormor är här. Sociala Emma, det är jag det. I år var jag i alla fall ledig på broderns födelsedag, till skillnad från förra året. Svammel hit, svammel dit.

Dags för mig nu att ge mig av! xoxo